Vänstern och sex

Jaså, visste Ni inte det? Då har Ni glömt, eller inte var med, i slutet av 60-talet och början av 70-talet, eller också tillhör Ni den vänster som idag försöker förtränga tidigare så kallade "sanningar". Idag har samma vänster som bekant helt motsatta värderingar. Pendeln har slagit i taket åt andra hållet. Från en tokextrem till en annan skulle man med en lätt överdrift kunna påstå.

I ärlighetens namn skall sägas att vänstern inte var helt ensamma om att torgföra galenskaperna på den tiden. Här gick man i armkrok med en del tokliberaler som också tyckte sig ha skådat ljuset.

Allt tog sin början 1964 då en underläkare vid namn Lars Ullerstam skrev boken "De erotiska minoriteterna". Denna hyllades omåttligt av den dåvarande media - och kulturvänstern varav spridda delar fortfarande finns kvar på kultursidorna men nu men motsatt budskap och ivriga moralprofeter och blev en bibel i politiskt radikala kretsar.

Ullerstams bok hade utgångspunkten att alla sexuella lustupplevelser i sig är positiva och i stort sett allt borde tillåtas och uppmuntras. Det inkluderade statliga bordeller, incest och pedofili. I avsnittet om incest skriver Ullerstam att sexuella "lekar" mellan föräldrar och barn inte bara är helt OK utan också allmänt praktiseras i författarens bekantskapskrets: "Enligt min erfarenhet blir sexuella lekar mellan föräldrar och barn i småbarnsåldern allt vanligare hos unga barnfamiljer. I varje fall förekommer sådant hos de flesta av mina vänner."

I kapitlet om pedofili beskrivs övergrepp av äldre män mot barn som "kärleksfulla genitala manipulationer... mellan ett barn och en åldring" och som enligt Ullerstam "i allmänhet inte är det ringaste skadligt för barnen, snarare tvärtom". Ullerstam ansåg att "vad som traumatiserar barnet är moderns bigotta och hysteriska reaktion" och inte övergreppen.

Den redan då trendiga statliga TV: n var inte sen att hänga med i svängarna. Där fanns program som uppmanade föräldrarna att "ha barnen med" när man hade samlag och där man kunde få höra minderåriga sakkunnigt beskriva föräldrarnas könsorgan och aktiviteter.

Inom Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, verkade PAG, Pedofila arbetsgruppen, för "barnens rätt till sexualitet". Denna gosiga mansgrupp arbetade för att sänka straffet för sexbrott mot barn och sänka åldersgränsen för när det skulle vara straffbart att ha sex med barn.

Allt detta framstod även då som ytterst bisarrt för de flesta av oss som upplevde det men ändå höjdes i media knappast någon röst mot dårskaperna. Där härskade då som nu ett "progressivt" tänkande. Lagstiftarna, dvs den socialdemokratiska regeringen, skyndade också snabbt media - och kulturvänstern till mötes. 1972 tillsatte den dåvarande justitieministern Lennart Geijer Sexualbrottsutredningen i vars direktiv konstaterades att "Fördomar och tabuföreställningar har länge hämmat en naturlig och öppen syn på sexuallivet och dess yttringar. En radikal förändring har emellertid inträtt på senare tid."

Ett tidens tecken var att det inte väckte någon större uppmärksamhet då Stikkan Andersson i intervju i Aftonbladet den 19 april 1970 förklarade att hans nya version av klassikern "Oh, mein papa" inspirerats efter att han hade sett en porrfilm som handlade om incest mellan far och dotter. Föreställ Er massmediadrevet om Björn och Benny i dagsläget skulle antytt något motsvarande om "Mamma Mia"!

Sexualbrottsutredningen presenterade 1976 SOU 1976:9 ett förslag som med råge motsvarade alla 60-tals och tidiga 70-tals uppfattningar hos den "progressiva" eliten. Utredningen föreslog både mildare straff och sänkt ålder för när det skulle vara straffbart att ha sex med barn. Likaså föreslogs att det utnyttjade barnets handlande före övergreppet skulle kunna ge lägre straff för förövaren.

Utredningen föreslog också att flera typer av sexuella övergrepp skulle avkriminaliseras: "Kriminalisering av fall när någon förmår annan vuxen person till sexuellt umgänge genom grovt missbruk av dennes beroende ställning föreslås upphävd. Den har inte visat sig svara mot något behov av straffrättsliga ingripanden."

Sexualbrottsutredningen föreslog vidare att incest mellan vuxna till exempel en vuxen dotter och pappa skulle bli lagligt. "Utredningen har funnit att de genetiska och etiska skäl som brukar åberopas till stöd för incestbestämmelserna inte har någon nämnvärd styrka." Lagen om grovt koppleri skulle avskaffas, liksom blottning samt att våldtäkt inte skulle ses som våldtäkt om kvinnan innan övergreppet hade visat ett sexuellt intresse, genom att till exempel vara utmanande klädd.

Men nu hade verkligheten, som så ofta både tidigare och senare, kommit ikapp media - och kulturvänstern. Trenden hade vänt. Avarterna hade kommit i fokus. Kanske, när allt kom omkring, var inte allt så gosigt, som rödvinsvänstern föreställt sig i sina revolutionära sexuella drömmar. Sexualbrottsutredningen förkastades totalt, även av den vänster som bara några år tidigare frenetiskt hyllat allt det som förslogs i utredningen.

Och vad kan vi då lära oss av denna sedelärande historia? Tjaa, möjligen att aldrig lita på media - och kulturvänstern och att sexualmoral är något som ständigt förändras.

Av Lars Nilsson 21 nov 2006 21:18