Förra veckan var det ett fantastiskt unplugged-tema. Den här veckan överträffade vem-det-nu-är-som-bestämmer-temat sig själv och drar till med Motown. Motown, som är soul i sin alla vackraste, ärligaste, heligaste skepnad, framförd av kungligheter som Stevie Wonder och Marvin Gaye.
Naturligtvis var bägge dessa representerade i artisternas låtval, och naturligtvis bävade jag inför detta. Som jag sagt förut, man ger sig liksom inte på sådana otroliga låtar - låtar som är så pass djupt förankrade i originalartisten. Men den här veckan är de förlåtna, såklart. Vilket i och för sig inte betyder att alla framträdanden var kalasbra.
Erik valde att börja med "I Wish" av Stevie Wonder, en megasuperhit från ett av tidernas bästa album, alla kategorier. Jag tyckte han skötte sig helt okej, lite för studsig och lite för komiskt uttal, men godkänt för att försöka återskapa en Wonder-känsla. Steve Wonder är egentligen för fantastisk i sina fraseringar och sin sångteknik för att överhuvudtaget nämnas i samma mening som "coverbandsfjanten", men Erik gjorde det godkänt. Han var desto bättre på sitt andra låtval, "I Heard It Through The Grapewine"...
Alltså, det här är världens bästa låt. V ä r l d e n s bästa låt, så enkelt är det. Och jag tycker verkligen Erik gör den rättvisa. De höga partierna är skitsnygga och riviga, och jag ryser från topp till tå. Riktigt, riktigt bra. Sammantaget håller han hög klass.
Cissi är svårförståelig ibland. Jag gillar inte låtvalet, "You Cant Hurry Love" passar henne verkligen inte och det borde hon ha insett. Det är gnälligt och falskt, och det gör mig ledsen. Jag vill bara ha tillbaka den magiska minuten med Dixie Chicks "Not Ready To Make Nice" då Cissi skakade hela min värld. Tyvärr blir det inte bättre nog med "All Night Long" och för mig är Cissi uträknad. Sanningen gör ont.
Markus, som jag nyligen stämplat som överskattad, har en hemlig tvillingbror. Medan första låten, "Whats Going On", görs relativt oinspirerat, kommer Markus nummer två in och tokknäcker med ett av de bästa framträdandena någonsin i Idol, helt klart.
Johan, Johan, Johan - Johan är talanglös. Han är verkligen jätte jättedålig. Sämre än Clabbe som jurymedlem, sämre än Bråding som programledare. Helt värdelös. "Yester-me, Yester-you, Yesterday" gör han falskt och tråkigt. "Do You Love Me" är betydligt bättre, men fortfarande verkligen inte bra. Försämrar kontinuerligt standarden på hela tävlingen och måste åka ut nästa vecka. Måste, måste, måste.
Felicia ser åter igen ganska oinspirerad ut. Som att hon inte riktigt bryr sig om tävlingen. Trots de fantastiska kreationerna hon visar upp sig i, blir hon nästan tråkig att titta på i sin version av "This Old Heart Of Mine" och faktiskt även i "Never Can Say Goodbye" även om den framförs aningen bättre. Kishti har knaprat utanför receptet när hon påstår att hon sjunger falskt, men grym var hon inte. Vet inte hur stor fanbase hon har, men nu börjar det närma sig slutet för Felicia.
Jag blev sjukt förvånad över att Erik stod bland dem två sista, och inte Johan eller Felicia. Det visar på ganska mycket. Därför tror jag att Johan åker nästa gång, och att Erik hänger löst med honom. Johan måste som sagt åka, det behövs inte ens någon vetenskap kring den frågan.
Tack för mig!
Foto:Daniel Ohlsson/TV4
Av Cim Efraimsson 13 nov 2006 12:17 |
Författare:
Cim Efraimsson
Publicerad: 13 nov 2006 12:17
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå