Frankrike: Ségolène Royal utbuad av de sina

Med en dryg vecka kvar till de franska socialisternas primärval börjar tendenserna så smått att vända sig till Dominique Strass-Kahns fördel. Visserligen leder fortfarande Ségolène Royal, men hon tappar sakta men säkert mark ju närmare valdagen det lider.

Det började med två tevesända debatter, eller snarare diskussioner där de tre kandidaterna Dominique Strauss-Kahn, Ségolène Royal och Laurent Fabius utfrågades i direktsändning om sina program. Regin var planerad in i minsta detalj, till och med vilken vinkel och hur lång ifrån varandra debattörernas stolar skulle stå.

Inget direkt meningsutbyte var tillåtet, utan kandidarrna fick var och en redogöra för sina program. Konsensus i vissa frågor som homosexuellas rätt att gifta sig och adoptera, 35-timmars arbetsveckan och presidentens roll och som väntat skilda åsikter i skolfrågor och hur man ska ta hand om kriminella ungdomar.

Den tredje debatten hölls inför femtusen parti-medlemmar på Zenith, den stora konsertlokalen i nordöstra Paris. Där hettade det till och Ségolène Royal blev utbuad. Det sägs att det var på grund av hennes förslag att införa folkliga jurys som ska övervaka politikernas arbete. Ett förslag som väckt motstånd både från partikamrater och politiska motståndare. Det är också troligt att hennes enorma media-närvaro retat upp en och annan traditionell parti-anhängare.

Ett märkbart tagen Royal sa att hon hoppades att det var första och sista gången som socialistpartiets medlemmar skulle vissla och bua ut en av de sina. Fabius tog inte det hela så allvarligt utan sa triumfatoriskt att man kan inte kräva samma tystnad som i en katedral i en konserlokal.

Handgemäng var nära att uppstå mellan en av Madame Royals närmaste män, Julien Dray och Monsieur Strauss-Kahns rådgivare Ramzi Khirou då den senare sagt att i kväll har folkets jury fått säga sitt med anspelning på Ségolène Royals vilja att införa folkliga jurys.

Ségolène Royal ser säkert fram emot primärval-kampanjens slut. Hon känner sig illa behandlad och macho-killarna Laurent Fabius och Dominique Strauss-Kahn missar inte en chans att säga att politiken är tuff och det märks att de inte tror att hon har kapacitet att bli frankrikes president.

Deras reaktion är på sätt och vis förståelig om man ser till deras bakgrund. När Ségolène Royal tog sin examen från elitskolan ENA var Dominique Strauss-Kahn en etablerad politiker och Laurent Fabius var Mitterands blivande premiärminister. Det är ofta svårt att tro, och ännu svårare att acceptera, att någon som man sett komma fram ska kunna nå de högsta positionerna i samhället och gå om en själv.

Innan man når en viss position, kan vara i politiken, inom ett företag eller annan organisation ställer sig folk tvivlande till det man säger, men när man väl är etablerad tas ens ord som självklara och genialiska. Lite som hjälten i Jerzy Kosińskis roman "Finnas Till", trädgårdsmästaren som av en slump blir respekterad rådgivare i samhällets topp och trots att han bara pratar om sina växter ses han som ett geni.

I början av 70-talet innehade Jacques Chirac sina första ministerposter. Samtidigt sprang en liten parvel vid namn Fredrik Reinfeldt omkring i stockholms nordvästra invandrartäta förorter och lekte. Häromveckan välkomnade Chirac Reinfeldt i klubben av europas mäktiga vid toppmötet i Lahti. Som en jämlike. Vem hade kunnat tro det för 30 år sedan.

Visst kan Ségolène Royal bli president och visst skulle hon klara det lika bra som de andra kandidaterna. Men blir det en andra omgång i primärvalet om ingen kandidat ensam har över 50 i första omgången blir det en andra omgång dit två kandidater går vidare då får hon se upp för elefanternas sammansvärjning.

Av Mats Andersson 02 nov 2006 00:00