Behövs SVT?

Reklamavbrott kan någon invända. Men inte heller det är riktigt sant. Se exempelvis på alla filmkanaler. Utvecklingen går mot fler betalkanaler inom alla möjliga områden, utan reklamavbrott. Och det kommer även att gälla rena nyhetskanaler. Dessutom sponsras vissa program inom SVT. Något ofta glöms bort.

För övrigt är licensen att jämföra med en betalkanal även om sättet att få in avgiften är löjligt ineffektivt och urholkas, inte minst av att fler och fler program, gratis kan ses på SVT:s egen hemsida.

I högtidliga sammanhang framhålls att SVT är mer självständigt och genomsyras av en mer oberoende journalistik än kommersiella kanaler. Det torde emellertid vara svårt att leda i bevis. Skulle möjligen vara då, om man med självständighet, menar låg produktivitet hos medarbetarna. Det har en av Sveriges bästa journalister, Peter Kadhammar i Aftonbladet av alla tidningar!, med alla önskvärd tydlighet i dagarna redovisat.

Ett företag där regeringen utser styrelseordföranden och där staten via avtal reglerar verksamheten exempelvis den snurriga Åsa-Nisseregeln om att 55 procent skall produceras utanför Stockholm kan knappast slå sig för bröstet när det gäller oberoende.

Kadhammar beskriver SVT som ett Sovjet i miniatyr. Det spelar ingen roll hur bra eller dåliga programmen är eller hur många timmar man producerar. Tilldelningen av pengar påverkas inte med nuvarande system. Här redogörs för producenter som inte producerat på tio år och som har en säng i sitt rum för att få dagen att gå och hur anställda folkbokfört sig på tjänsterummet med bohag och allt. Allt medan ledningen gäspat.

SVT: s tittarandel är nere på 39 procent och fortsätter att sjunka. Det försöker man att avhjälpa genom att satsa på likartade publikfriande underhållningsprogram som de reklamfinansierade kanalerna. Och det sker inte sällan med viss framgång. Men frågan är vad som då skiljer SVT gentemot andra kanaler? Är det inte just skillnaden som är det grundläggande berättigandet?

Seriösa samhällspolitiska, kultur-, intervju- och dokumentärprogram har SVT i stor utsträckning och med varm hand överlämnat till betalkanaler av typ Discovery, History Chanel med flera. Till och med svenska TV8 har producerat intressantare samhällsprogram än SVT. Och fler sådana kanaler är på väg.

Patetisk är också den fiktiva "konkurrensen" mellan Rapport och Aktuellt. Det har bara medfört en markant sämre nyhetsbevakning till högre kostnad. Men det är klart, att den navelskådande och livstidsanställda journalistmaffian på SVT, tycker systemet är toppen med ett maximerat antal anställda.

Skall SVT ha ett existensberättigande är det mycket som behöver ändras. Ändrat system för bolagets intäkter med bättre styrning och uppföljning samt en satsning och fördjupning på program som sällan eller aldrig produceras av kommersiella kanaler, är bara förnamnet. Annars kan hela klabbet läggas ner. Saknaden kommer att bli lika stor som då Televerket upphörde. Det vill säga ingen alls.

Under den nu avgående verkställande direktören Christina Jutterströms ledarskap har SVT nått en bottennivå. Kanske inte så konstigt, med tanke på att hon under sin tid som reporter på Rapport, ingick i "kampgruppen" mot färgteve. En person med sådana visioner var det mer än galet att ge uppdraget att leda SVT in i framtiden.

Såg igår kväll filmen "Lost i translation" på STV. Översättning ! saknades inledningsvis. Det kan man ha överseende med. Värre är att hela SVT verkar vara "Lost". I hela sin verksamhet.

Av Lars Nilsson 21 okt 2006 20:22