sourze.se

Politiskt korrekt språklära

Den eviga frågan om vad som är en invandrare och en svensk
dissekeras

I ett debattforum där jag ibland deltar, gör invandringsförespråkare stor sak av
ordens exakta innebörd. Men bara när de används på ett diskutabelt sätt av invandringsbegränsare.

Om en invandrare t ex talar generaliserande om "vi invandrare", som om det vore en homogen grupp, så är det ingen invandringsförespråkare som bryr sig; inte heller om huruvida invandraren mer tänker i etniska termer än på var en person är född.

Men om en invandringsbegränsare använder ordet invandrare i en vardaglig betydelse, dvs. enbart om människor från Mellanöstern, Afrika, Asien och Latinamerika, så skall den personen rättas. Och begreppet invandrare dissekeras i 190. Uppenbarligen för att man inte vill diskutera sakfrågor utan föra in debatten på ett ofarligt sidospår, där man tror att man med sin överlägsna logik kommer att vinna.

Till denna kategori överlägsna logiker finns på debattforumet i fråga en norsk invandrare och en amerikansk dito samt en albinofinne. Dessa personer försöker plocka debattpoäng genom att räkna sig själva som lika mycket invandrare, som personer från Turkiet eller Thailand eller Chile. Norrmannen kallade sig en "av de där läskiga invandrarna".

Men om en "riktig" invandrare skriver och talar om hur invandrare diskrimineras, så avses inte en norsk invandrare inte ens en med eventuellt spanskt blod sen Armadans tid och eventuellt även lite judiskt blod, eller en blond irländsk-amerikansk invandrare, eller en bländande blond finsk sådan. Inte heller när invandraren talar om personer med "invandrarbakgrund". I det senare fallet avses antagligen "andragenerationsinvandrare". Numera även tredje- och fjärdegenerationsinvandrare.

Invandrare har blivit ett begrepp som fått två betydelser: en logisk/juridisk och en vardaglig. Ungefär som att logiskt sett kan man kalla en arabhatare för antisemit, eftersom både araber och judar är semiter, men i vardagligt tal avser antisemit endast en judehatare.

Ett annat ord som invandringsförespråkarna gärna tar strid om är ordet svensk.
De påpekar gärna att svenskar är alla som är födda i Sverige. Men när svenskfödda "invandrare" så att säga talar om "svenskarna", så menar de inte sig själva utan människor som ser svenska, dvs. nordiska eller halvnordiska ut.

I nyhetsrapporteringen har denna ordlek grasserat länge. "Svensk misstänkt för terrorism" är ju ingen ovanlig tidningsrubrik, och alla inser att det inte är någon som heter Kalle Svensson som haffats utan snarare någon med ett mer osvenskt namn.

Å andra sidan kan man kanske hävda, att i och med att Muhammed var det populäraste pojknamnet på nyfödda i Malmö 2004, så. . . tja, snart är väl Muhammed lika svenskt som Johan och Fredrik. Finns det någon som heter Muhammed Eriksson? Antagligen.

Länk: sydsvenskan.se

Lite lustigt förresten, hur invandringsförespråkarna rättar en så fort man talar om massinvandring. Med tanke på pojknamnen i Malmö och det faktum att redan för fem år sen var 12 procent av vårt lands invånare utlandsfödda, det dubbla mot Norge och Danmark, så borde massinvandring vara ett adekvat begrepp för att skildra vad som hänt. Rent historiskt alltså.

Slutsats: det finns två uppsättningar regler för deltagare i integrations- och invandringsdebatten. Vilket har vissa likheter med regelverket i jämställdshetsdebatten.

Ytterligare ett belysande exempel på det: när Liza Marklund i sin Expressen-kolumn skrev:
"Jag tycker människor ska få bo var de vill, med vem de vill. Om assyrier trivs tillsammans ser jag ingen som helst anledning att tvinga dem att bo med några andra."

Länk: expressen.se

Naturligtvis hade det väckt ramaskri om hon istället skrivit att "om svenskar trivs tillsammans ser jag ingen som helst anledning att tvinga dem bo med några andra".

Men å andra sidan är ju alla som är födda i Sverige eller har svenskt medborgarskap
svenskar. Om assyrier bara vill bo med assyrier, så är de ju i praktiken svenskar som bara vill bo med svenskar - förutsatt förstås att de är födda i landet eller har svenskt medborgarskap.

Är inte språkets mening att underlätta kommunikation i stället för att skapa osäkerhet om vad vi menar? Bör inte därför ordens vardagliga användning vara att föredra framför en mer esoterisk användning.


Om författaren

Författare:
Michael Ståhlberg

Om artikeln

Publicerad: 11 okt 2006 11:47

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: