Jag en diskare och evig student

GunnarL undrade hur jag kunde gå på lärarhögskolan utan att få behörighet och att det skulle krävas ett stort mått av egenart för att misslyckas att bli lärare. Naturligtvis berodde det på min egenart att det gick som det gick.

Huvudorsaken till mitt misslyckande var att min muntliga framställningskonst var svagt utvecklad. Det gjorde att ledningen på lärarhögskolan fick ögonen på mig som särdeles svag lärarkandidat som kanske borde skiljas från lärarhögskolan på ett tidigt stadium. Jag fick därför en synnerligen dålig start på utbildningen. När högsta ledningen kom och hörde på mina försök till undervisning blev jag naturligtvis mycket nervös. Det var med ett nödrop som jag fick fortsätta. Så fortsatte det. När det var en vecka kvar av utbildningen trodde jag att jag skulle få behörighet trots allt. När jag då fick besked om motsatsen blev jag därför överraskad. Det var det första och enda försöket att få ett arbete som motsvarade min utbildning. Det enda positiva på lärarhögskolan var att jag fick blommor i två klasser som visade att jag kanske inte var så usel som lärare.

Nu lämnade jag alla tankar på ett högstatusjobb bakom mig och började med ett verkligt lågstatusjobb. Jag blev diskare och det höll jag på med i 15 år på två arbetsplatser. Jag var van vid hårt kroppsarbete sedan barndomen och jag arbetade tio år i Göteborgs hamn där det var mycket tunga lyft. Ibland bar jag 70-kilos kaffesäckar hela dagen. Jag fick inga arbetsskador för att min kropp var så vältränad. När jag diskade växlade jag mellan högsta tempo när det var mycket att göra till att slappna av när det inte fanns något att göra. Det fanns en arbetsgemenskap som gjorde att jag kände att mina ansträngningar uppskattades. Jag var nästan aldrig sjukskriven. Det var kanske en fyra eller fem gånger på femton år. De andra diskarna var däremot sjukskrivna ibland och det hände att man ringde när jag var ledig och undrade om jag kunde komma. När jag kom dit var det ett berg av disk men efter ett par timmars arbete i högsta tempo hade jag hunnit ifatt.

Den intellektuella nyfikenheten stillades genom att jag på hemvägen från arbetet köpte Financial Times och dessutom prenumererade jag på Economist och BusinessWeek. Jag kunde därför följa den ekonomiska utvecklingen i världen med hjälp av de bästa journalisterna man kunde finna. Jag läste dem trots att jag var socialist av övertygelse. Man bör alltid läsa vad ens motståndare har för åsikter. Innan jag gick till diskjobbet bar jag ut tidningar och fick därigenom en fyra eller fem svenska tidningar gratis att läsa på kvällen. Jag brukade riva ut sidor med intressanta artiklar för att kunna läsa dem senare. Det visade sig dock att jag fick så stora högar av papper att jag var tvungen slänga dem utan att gå igenom dem. När jag blev sextio år gjorde jag ett förtida uttag på pensionen och slutade att diska. Nu gick jag till Historiska Institutionen för att se om det var möjligt att doktorera om de svenska studenterna i Europa under medeltiden. Jag hade tidigare varit tjänstledig i tre månader för att friska upp kunskaperna i latin. Med latinstudierna gick inte så bra som jag hade hoppats. Jag kunde efter tre månader bara läsa enklare texter på latin. När jag förstod hur bunden jag skulle vara som doktorand flera år framåt i tiden beslöt jag att avstå från att doktorera.

När jag var 66 år började jag skriva på Sourze och kunde skiva ner vad jag hade kommit fram till under 50 år av flitigt läsande som evig student.

Av Yngve Karlsson 06 okt 2006 09:49