Var Expressens påhopp på Persbrandt ett säljtrick?

Varför blev det ingen debatt i massmedia om dubbelmoralen i pressen, som jag skrev en artikel om i början av året? Den som inte läst artikeln eller glömt vad den handlar om kan läsa den på annan plats i denna tidning eller på Länk: mariannas.blogg.se.

Budskapet är i korthet att press, radio och tv gärna sätter sig till doms över andra men tystar ner kritik som riktas mot dem själva. Andras brister och misstag blåses upp, men obehagliga sanningar som rör massmedia tigs ihjäl.

I artikeln riktar jag också skarp kritik mot Bonniers stora dominans över massmedia. Bonniers äger Dagens Nyheter och många andra stora tidningar och nyhetsmedia och kan därför påverka och styra den offentliga debatten.

Artikeln har publicerats inte bara i nättidningen Sourze utan också i andra sammanhang, t ex på första sidan i pappers-Sourze, som skickas ut till chefredaktörer på stora tidningar, ett antal riksdagspolitiker och till kungliga slottet. Den delas också ut vid knutpunkter i Stockholm nära tunnelbana och bussar.

Varför har det då inte kommit några protester? Varför slår ingen näven i bordet och säger att detta är lögn och förbannad dikt? Därför att det är rena rama sanningen. Och hellre än att rikta uppmärksamhet mot en obehaglig sanning tiger massmedia sin vana trogen ihjäl den.

Debatt blir det i stället om sånt som kan ge klirr i kassan hos medlemmarna i Bonnier-imperiet. Många minns säkert vilket ramaskri det blev när Expressens krönikör Linda Skugge sågade en bok av Björn Ranelid och påstod att författaren hade läppglans och rakade underarmar. Ranelid blev mycket upprörd. Hans synpunkter manglades runt i media. Denna bagatell, knappt värd en notis, fick enorma proportioner och utnämndes till höstens stora kulturbråk. Man behöver knappast tillägga att Expressen ägs av Bonniers som också ger ut Ranelids böcker och betalar Linda Skugges lön. Linda är i detta sammanhang en verklig guldkossa. Ju vulgärare hon skränar desto stridare strömmar pengarna till Bonniers kassor. Hur mycket försäljningen av tidningar och böcker ökade på kuppen har jag ingen uppgift om. Men det lär ha rört sig om enorma belopp.

Jag tittade in på nätet för att kolla upp historien med läppglanset och såg då att detta bråk ganska nyss varit på tapeten. Ämnet berörs i en stort uppslagen artikel om Björn Ranelid i Sydsvenskan den 23 augusti 2006 inför hans nästa bok. Sydsvenskan ägs givetvis av Bonniers. Genom sina många kanaler får Bonniers ett enorm genomslag och kan skapa intressse för nästan vad som helst.

Frågan är om dessa uppflammande så kallade kulturdebatter från början är planerade försäljningskampanjer eller om de blir det under resans gång?

Samma fråga inställer sig när det gäller Expressens påhopp på skådespelaren Mikael Persbrandt. Var det bara för att öka upplageförsäljningen som tidningen producerade lögnen om Persbrandts alkoholmissbruk och skrek ut den på löpsedeln? Mikael Persbrandt planerar att begära ett rekordhögt skadestånd. Hans advokat Per Liljekvist vill koppla skadeståndet till den vinst som Expressen beräknas ha gjort på de felaktiga artiklarna. Detta tyder väl på att han anser att det rör sig om en förtäckt säljkampanj.

Bonniers har alltså en väldig makt över massmedia och kan leda och styra debatten. Detta företag har betytt enormt mycket för att förytliga och kommersialisera den svenska kulturen.

Inför en så kompakt övermakt har ingen uppstickare en chans. Åtminstone inte på kort sikt. Men jag tror att det finns en chans att välta kolossen på längre sikt - om man är ihärdig. Viktiga förändringar kommer i regel underifrån och söker sig fram på okonventionella vägar. I detta sammanhang spelar nätet, inte minst Sourze, en betydelsefull roll. Internet är ett välbehövligt alternativ till storförlagens dominans och till de etablerade mediernas maktfullkomlighet. Äntligen kan även gräsrötterna få ett ord med i laget och uttrycka sig fritt. Sourze är inte bara en källa, som namnet antyder, utan också en sluss för ambitioner och begåvning och en säkerhetsventil för allt möjligt missnöje. Här kan folk sjunga ut, bli lästa och kommenterade.

Jag tycker mig redan se hur kolossen vacklar. De etablerade medierna har snabbt förlorat i betydelse, bl a i takt med att olika kanaler på Internet blivit tillgängliga. I radion citeras t ex bloggar väl så ofta som kulturskribenter. Man frågar sig var detta skall sluta. Det är lite förvirrande faktiskt. Det finns knappast längre några auktoriteter som anger normer.

Se även Länk: alidabok.net
eller Länk: mariannas.blogg.se

Av Mariann Andersson 05 okt 2006 10:44