Mamma och Jag

Stunder känns det som en evighet
Legat i förgänglighet så länge att jag inte visste vad andetag va
Jag går hela tiden vidare, jag känner det i min mage i halsgropen, jag vill vidare
Jag längtar och vill och jag vet att jag kan. Hennes händer om min hals när hon försökte ta död på mig, gjorde bara viljan att leva större..högre..levande
Den där gången jag önskade hon var död, gjorde mig starkare att vilja går vidare, se något annat, vilja något bättre, springa därifrån
Jag gjorde allt hon gjorde, levde i hennes rädslor, upplevde hennes smärta, sov i hennes sängar..
Gud vad trött jag var, jag fick aldrig sova, aldrig någon ro, alltid vaken.. ingen ro.
Inom mig bevarade jag min kokong av kärlek, av liv, av vilja. Den lämnade mig aldrig, den väntade på mig, väntade ut smärtan.
Idag är min fjäril överallt, odödlig och alltid redo att flyga vidare

Av Malin Åkesdotter 13 aug 2006 21:38