Västafrika behöver en textilindustri

När jag läste en artikel i Financial Times den 22 juli 2006 började jag tänka på den tid för ett par hundra år sedan då den så kallade triangelhandeln inbringade stora vinster för redarna på rutten Europa – Afrika – Amerika – Europa. På rutten till Afrika hade man pärlor och annat krimskrams och för detta köpte man slavar i Västafrika som sedan transporterades till Amerika. Till Europa transporterades socker och bomull. Slaveriet i USA hade minskat under 1700-talet men ökade på nytt cirka 1800 då nya rensmaskiner gjorde plantageodling av bomull lönsam. Plantageodlarna i Södern förespråkade frihandel och den infördes 1857 i USA. Bara sex år senare, 1863, avskaffades slaveriet och den av de i inbördeskriget segrande Nordstaterna favoriserade protektionismen skulle bli tongivande i USA:s handelspolitik under hundra år. 1897 var tullnivån 57 procent.

Sedan den tid för ett par hundra år då vissa människor var en handelsvara har Afrika utvecklats en hel del men inte lika mycket som Ostasien. Av artikeln framgår att de västafrikanska länderna Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Mali och Senegal har inte mindre än elva miljoner bomullsodlare. I Mali är klimat och jordmån mycket lämplig för att producera långfibrig bomull av hög kvalite. Hur sydstaterna i USA två hundra år senare har kommit att påverka folket i Västafrika lämnar jag oöversatt på engelska: In a vicious historical twist, those millions of black farmers are undercut by the 35 000 – or so - mainly white farmers in the former slave states of Texas and the American south. Some 4 billion dollars a year in federal government handouts encourages high cost American farmers to dump subsidized cotton on the world market, depressing its price.

Vad vore naturligare än om Västafrika hade en stor arbetsintensiv textilindustri som vidareförädlade bomullen. Så började en gång i tiden de nuvarande tigerekonomierna i Ostasien. Man borde då inte starta med gamla omoderna maskiner utan satsa på toppmoderna maskiner som gör att man kan klara sig i konkurrensen med andra framtida produktionscentra. Mali hade en gång en cotton–to–clothing-industri men den blev utkonkurrerad av Kina och Bangladesh: Mali already has "ginning" factories that separate bolls into cotton lint and seed. But a pilot project to move to spinning, one step further, is underperforming. Det finns ett spinneri i Malis huvudstad Bamako. Det anses spinna fem procent av Malis bomullsproduktion men klarar troligen under två procent.

Rockstjärnan Bono arbetar hårt för att hjälpa Afrika att starta en cotton–to–clothing-industri: Africa cant beat China on price without improbable leaps in productivity. But with the right promotion Bono believes it could regain a market foothold among consumers who will pay more to guarantee minimum benefits and working conditions for producers. Hur vore det om Sida kunde satsa några miljoner och starta ett väveri så att Afrika kunde producera helt Afrikaproducerade kläder?

Med denna artikel vill jag slå ett slag för en afrikansk textilindustri som ger arbete och framtidstro för folken i Västafrika.

Av Yngve Karlsson 30 jul 2006 18:24