Hemma i Monaco?

Reflektioner inför stundande EM i friidrott i Göteborg.
Bör Monaco-svenskarna byta nation också i tävlingssammanhang eller flytta hem?

Läste i tidningen om Christian Olssons vedermödor under åren. Han är ju opererad i foten för fjärde gången och har just kommit tillbaka på tävlingsbanorna. Nu hoppas han på guld i Göteborgs-EM.
Christian Olsson bor i Monaco av skatteskäl, han flyttade direkt ifrån pojkrummet till skatteparadiset vid Medelhavet. Men när han blir skadad väljer han att åka hem till Sverige för operation. Jag antar att han själv
betalar för vården i Sverige eftersom han bor i Monaco.
Frågan är varför han inte tävlar för Monaco, när han nu valt att bo där?

Vilken idrottsnation Monaco hade varit om alla skatteflyktiga idrottsmän och kvinnor hade tävlat för det lilla furstendömet! Anja Pärson, Kajsa Bergqvist, Pernilla Wiberg, Björn Borg, Stefan Edberg och andra tennistjärnor och golfare och andra nationers idrottsmän och kvinnor. Vilket gäng!
Man kan naturligtvis raljera över detta, men Monaco-svenskarna måste också få bli föremål för debatt. Borde det finnas undantag i skattereglerna för människor som plötsligt tjänar grova pengar på sin utövning? I vilka
branscher? Vem säger att pengarna sinar efter en framgångsrik idrottskarriär? Varför skulle en före detta toppidrottsman/kvinna inte ta ett vanligt jobb efter idrottskarriären? Varför skall i så fall undantagsregler finnas för folk som tjänar stora pengar och har råd att betala skatt och inte för vårdbiträden eller städpersonal?
Är det fel att betala skatt i Sverige, som ju faktiskt gjort det möjligt att nästan kostnadsfritt utöva idrott från koltåldern?

Toppidrottare idag lever ett oerhört privigilerat liv. De tränar målinriktat, de presterar, de övervakas minutiöst, får kostråd, träningsråd, tränar och sköter sina kroppar. De har långa tävlingsuppehåll och åker på semestrar till exotiska resmål. De lever ett liv som många skulle drömma om att kunna leva. Men också ett liv som fjärmar dem från vanliga människor och situationer. Skyddad verkstad ungefär.
Man kan kan också säga att de lever under pressen att alltid vinna, prestera max och har ett inrutat liv som innebär vissa försakelser av nöjen som andra ungdomar kan unna sig.
Men man måste ändå betrakta en toppidrottares liv som priviligierat. En del förhåller sig ödmjukt inför detta faktum. Carolina Klüft är ett bra exempel på detta. Hon påtalar hela tiden att glädjen måste finnas där hela tiden, hon älskar att träna, gnäller aldrig och är ett föredöme för andra unga tjejer.
Carolina Klüft har också berättat om att hon var mobbad i skolan men att hon tog sig ur det mycket tack vare idrotten. Hon ser också omvärlden och att det finns andra människor som har ett helt annat liv. Hon vet att hon är priviligierad men har fått slita för det.
Klüft bor också kvar i Sverige, där hon erhöll plattformen för sitt framgångsrika friidrottsliv.
Stefan Holm verkar också vara en kille med huvudet på skaft och en reflekterande idrottsman och människa. Att han låter sig sponsras av McDonalds är därför en gåta. Men det är hans val och han har väl sina ekonomiska skäl. Han bor ju inte i Monaco.

Nu kommer vi som älskar idrott ändå att sitta och beundra prestationerna på Ullevi i Göteborg. Där är de idrottsutövare, var de än bor och skattar.

Av Lars Bred 26 jul 2006 15:24