Förnuft och dogmatism

Samma år, 1978, fick Deng Xiao-ping makten i Kina och Johannes Paulus II blev påve i Rom. Hur har dessa personer påverkat utvecklingen i världen under dessa något mer än 25 år som har förflutit sedan dess?

Kommunister har en tendens att bli dogmatiska. I familjeplaneringsfrågan ansåg Mao Tse-Tung att ett socialistiskt samhälle mycket väl kunde dra försorg om en ökad befolkning något som också Marx ansåg. Deng bröt helt med denna uppfattning och litade i första hand på sitt förnuft när han lanserade ett-barnspolitiken. Utan denna politik anser man att Kina skulle ha haft ytterligare mellan 200 och 300 miljoner invånare. Man kan tänka sig hur svårt det skulle ha varit att ge alla dessa ofödda människor utbildning och arbete. Hur odogmatisk Deng var visade han när han marknadsanpassade planekonomin vilket har resulterat i att Kina nu betraktas som världens verkstad. Det har resulterat i att man har ett stort exportöverskott och nu lätt kan importera de livsmedel som man inte producerar själv. 400 miljoner kineser har lyfts från fattigdom. Bortåt 200 miljoner kineser har samma levnadsstandard som västeuropeerna. Exemplet Deng visar hur bra det kan gå om man handlar efter sitt förnuft och inte låter dogmer styra sitt handlande.

Påven Johannes Paulus II var den totala motsatsen till Deng. Han var nästan helt styrd av katolska kyrkans dogmer. Katolska kyrkans anhängare är i stort sett lika många som det finns invånare i Kina det vill säga ungefär 1,3 miljarder. De flesta katolikerna finns i Latinamerika. Det var där som påvens dogmatiska politik fick de svåraste återverkningarna. När det gällde familjeplanering var de enda tillåtna åtgärderna avhållsamhet eller säkra perioder. Om påven åtminstone hade tillåtit kondomer skulle många oönskade barn inte kommit till världen och barnen fått en bättre utbildning och den informella sektorn varit mycket mindre. Den informella sektorn omfattar småhandel ströjobb och andra lågbetalda sysselsättningar som gör att familjerna kan överleva från dag till dag. I vissa länder i Latinamerika är bortåt 40 procent av befolkningen sysselsatt i denna sektor. Om påven hade tillåtit aborter skulle ytterligare många miljoner oönskade barn inte kommit till världen. Om de fattiga och kriminella har tio barn överförs fattigdomen och kriminaliteten till en ny generation i slumkvarteren i städernas utkanter. Om de fattiga inte ser sig ha en framtid planerar man inte för framtiden för sig själv och barnen. Därför har de fattiga ofta många barn.
En jämförelse mellan Kina och Latinamerika visar att man bör handla efter sitt förnuft och inte efter vissa dogmer. Om man jämför Östeuropa med Sydamerika tror man att befolkningen i Sydamerika fram till 2050 kommer att öka med 40 procent medan den under samma tid kommer att minska med 24 procent i Östeuropa. Vad beror befolkningsminskningen i Östeuropa på? Det beror på att Östeuropa utom Rumänien tillät fria aborter. I Polen var aborter tillåtna före abortförbudet hade upphävts i Sverige och svenska kvinnor reste till Polen för att göra abort. Efter kommunismens fall har abortförbudet återinförts och polska kvinnor är nu hänvisade till illegala abortkliniker för att få abort. Utvecklingen är en dogmatismens triumf över förnuftet. Den minskande befolkningen i Östeuropa gör det möjligt att gå ifatt Västeuropa i fråga om levnadsstandard under en generation. För Latinamerika är en sådan utveckling inte i sikte.

Jämförelsen mellan Deng och påven visar hur enskilda individers olika ställningstaganden kan påverka miljoner underlydandes levnadsförhållanden och att förnuftet i första hand bör avgöra vilka beslut man fattar.

Av Yngve Karlsson 24 jul 2006 15:37