Libanons Cedrar

Libanon och dess cedrar nämns redan i Bibeln.
Det var fransk koloni från 1918 till 1948 på ett ungefär. Kolonifolk har lärt sig lyda och inte ställa till bråk, men landet har genom historien på olika sätt hotats av andra. Nu står det under israeliskt dödshot.

Varför det då?
Jo, den samlingsregering de har mellan olika grupper är svag. Den klarar inte av att bygga upp en egen armé, då blir det istället utrymme för Hizbollah och kanske Hamas. De skjuter mot Israel. Då kommer den hundrafaldiga Vedergällningen.

De länder som inte har egna arméer får istället
ta emot andras arméer har det sagts. Numera även
de andras marin och flygvapen.
För bara något år sedan blev Libanon av med Syriens armé. Man kan säga att libaneserna demonstrerade ut Syriens välde. Nu straffar Israels armé ett fredligt folk för att de inte också lyckats bemästra Hizbollah. Som är ombud för Syrien och Iran.

Libanon hade precis ställt sig upp efter 15 år av inbördeskrig. Man hade fått all sin infrastruktur att fungera igen. De flesta människor, oavsett tro, levde rätt goda liv. Man hade arabvärldens högsta läskunnighet och bästa demokrati. Kanske också det minst korrupta bank- och affärslivet. Ett väl fungerande skolsystem med kända universitet fanns. Man sa att det var Orientens Schweiz med sina kasinon, turism, underbara natur, vänskap och gästfrihet.

Sedan några dagar nu mosas det mesta sönder av skäl som nog 95 av Libanons invånarna inte är inblandade i. Våra media skriver om 4 333 svenskar som eventuellt finns där.
De börjar bussas ut denna morgon. Men vi skriver inte om alla 3 800 000 personerna som bor, pinas och plågas där och som inte kan resa ut.

Säkerhetsrådet har sammanträtt ett dygn utan att komma fram till något. Just nu träffas Putin och Bush, denna världens stora. Kan de komma på något som dämpar det onda? Vi har nog slutat tro på dessa män!

Israel och Libanon hade kunnat utvecklats till de verkligt
hoppingivande staterna i området. Nu förstör den ena staten
grundligt den andra för minst 15 år framåt igen.

Risken för inbördeskrig mellan flera muslimska grupper och
flera kristna grupper ökar nu markant. Inget är ondare
än inbördeskrig, det vet vi. I det läget kliver säkert Syrien in igen för att "återställa ordningen". För det lovade de när de snöpligt for i väg förra året.

Av Jan Brunnegård 16 jul 2006 15:41