Hur hjälper man fattiga länder?

EU och USA upplever nu stora migrationsproblem. I USA finns för närvarande ungefär elva miljoner illegala invandrare och man funderar på att klassa några miljoner av dessa som gästarbetare och låta dem bli amerikanska medborgare. I dagarna hålls en konferens om migrationsfrågor i Rabat i Marocko. Den hålls med anledning av att så många flyktingar kommer från Afrika till Kanarieöarna. I år har det redan kommit 11000 flyktingar dit mot bara 5000 under hela 2005.

Nästan hälften av jordens befolkning, det vill säga bortåt tre miljarder människor, är i dag under 25 år. För de flesta av dessa är inte framtidsutsikterna särskilt ljusa. Den regionala befolkningsökningen i procent tros bli följande mellan 2005 och 2050: Centralafrika 177 procents ökning, Östra Afrika 136 Västafrika 123, Västra Asien 79, Nordafrika 63, Syd- och Centralasien 55, Centralamerika 43, Sydamerika 40, Sydostasien 35, Nordamerika 32, Karibien 19, Norra Europa 10, Östasien 4, Södra Afrika 3,5, Västeuropa 0, Sydeuropa – 7, fd Sovjetunionen – 14, Östeuropa – 24. Som framgår av statistiken är ökningen särskilt stor i Afrika. Den bästa hjälpen till Afrika vore ett radikalt familjeplaneringsprogram i stil med det som har genomförts i Kina och Sydkorea. I Ostasien blir den antagna folkökningen fram till 2050 bara 4 procent och i Sydkorea är födelsetalet bara 1,08 barn per kvinna.

Det är synd att ingen stat i Afrika under 1900-talet började familjeplanera. Då var de flesta staterna där diktaturer eller enpartistater och regeringarna tillräckligt starka för att genomföra en bland gemene man impopulär befolkningsplanering. Man kunde ha tagit lärdom av Sydkorea som gjorde en framgångsrik familjeplanering under 1960- och 70-talen. Diktaturen i Sydkorea varade mellan 1960 och 1987. Samtidigt som diktatorn Park Chung-hee skapade en snabb ekonomisk tillväxt försökte han att minska födelsetalen som på 1960-talet var 4,53 barn per kvinna. 75 procent av befolkningen var bönder. På 1980-talet hade födelsetalet minskat till 2,83 och regeringen meddelade att man önskade att sänka det till 2,1 den nivå på vilken befolkningen reproducerades. 1990 hade födelsetalet sjunkit till 1,59 och nu är det 1,08. Den organisation som organiserade sänkningen av födelsetalet, Korean Planned Parenthood Federation, försöker nu att höja födelsetalet till 2,1. Man studerar nu särskilt Frankrikes sätt att familjeplanera. I Frankrike är födelsetalet 1,9 och där är stödet till familjer med tre barn särskilt stort. När familjeplaneringen startade på 1960-talet var den årliga inkomsten 250 dollar och nu är den 16300 dollar den tionde största ekonomin i världen.

Som framgår av det sydkoreanska exemplet kan man på relativt kort tid sänka födelsetalet om viljan finns. Den bästa hjälpen till ett fattigt land är utan tvekan att hjälpa landet med familjeplanering. Det är beklagligt att så få länder är intresserade att bli hjälpta med detta antagligen på grund att det är impopulärt bland befolkningen. Det fordras kanske en diktator i stil med president Park för att åstadkomma resultat.

Av Yngve Karlsson 13 jul 2006 10:51