Människans oanade krafter

Vi lever i en tid när människan som art blivit mer maskin än levande organism. Går ett däck sönder på bilen byts däcket ut, pajar ett hjärta transplanteras ett nytt in i kroppen. Inom modern filosofi minimeras känslan till en obehaglig slaggprodukt, idrotten säger att vi ska prestera istället för leka och litteraturen handlar mest om flickor som skär sig själv i armarna med rakblad och nästan aldrig om män eller kvinnor som likt siouxhövdingen Crazy Horse tror på och utmanar det omöjliga.

Sedan ett par hundra år tillbaka har författare studerat och analyserat relationen mellan människa och maskin. En av de bättre och roligare romanerna i ämnet är Alfred Jarrys Övermannen som i dagarna ges ut på svenska av nystartade Sphinx förlag. Övermannen skrevs cirka 1900, men utspelas 1920 och blir därför en framtidsroman om dåtid sett med vår samtids ögon.

Jarry 1873-1907 hade fyra laster – pennan, spriten, cykeln och sexualdriften. Han sägs ha varit förtjust i en dryck bestående av eter och absint och lät cykeln som transportmedel ha huvudrollen i flera av sina texter, däribland den för omvärlden mest kända; pjäsen Kung Ubu.

I Övermannen föds André Marcueil med kronisk erektion, vilket inte passar sig i ett strikt katolskt hem. Missfostret ammas av en get och tillåts inga kontakter med honkönet. Han växer upp och in i en kluvenhet; ska han förneka sin drift eller bevisa den?

Genom samtal mellan Marcueil och diverse högt uppsatta personer – inräknat en kemist och en general – får vi som läsare ta del av halsbrytande teorier och filosofier som i stort berör människans funktionsduglighet kontra hennes primitivitet. Miss Ellen, dotter till pionjären inom toxikologi William Elson, ställer till med känslomässigt rabalder för Marcueil när han i skepnad av en indier eller snarare indian ska bevisa tesen att en överhanne kan få åttiotvå orgasmer på ett dygn. Experimentet – som går ut på att para ihop indianen med sju gatflickor – urartar. Hororna stängs in i ett rum och miss Ellen, som är jungfru, tar deras plats iförd mask. Med vad blir resultatet; ännu en fastslagen tes eller ett utbrott av pur kärlek och kan i så fall kärleken bevisas eller påverkas med hjälp av en automat?

Handlingen innefattar en tävling mellan en femmanna cykel och ett tåg där Jarry ställer människan mot maskinen eller snarare försöker utreda alternativt driva med artens robotlika förtjänster och dessutom undersöker ett liks förmåga att trampa pedalerna i takt.

Den här berättelsen, ett rakt igenom makalöst äventyr, har kallats den första surrealistiska romanen. Dess bakomliggande argument lutar sig mot patafysiken, ett begrepp grundat av Jarry själv.

Patafysik tros vara det som finns bortom metafysiken precis som metafysik är det som finns bortom fysiken. Men vad innebär detta exakt?

Jo, med exakta mått innebär det ungefär ingenting eftersom patafysiken inte är en regelrätt klinisk vetenskap, fast vilken vetenskap är det utifrån ett framida perspektiv? Fysik betraktas idag som en godtagbar doktrin om naturkrafterna och energin i dess olika former.

Bortom fysikens lagar finns metafysiken, det vill säga läran om tingens och tillvarons innersta väsen och den sanna verkligheten verkligheten som vi upplever den existerar egentligen inte annat än som ett slags filter eller snarare en slöja. Går man ännu djupare finner man patafysiken, läran om att allt är nonsens.

Patafysiken blir då en kritik mot exakta mått och i än högre grad mot djupsinnigheter för djupsinnigheters skull kvasifilosofi. Den kritiserar förnumstighet inom kultur, filosofi och medicin och ser tanken som den högsta formen av dumhet.

Eftersom Jarry var en erotiker ligger det nära till hands att patafysiken också rymmer en sexualkraft som på sitt primitiva plan neutraliserar all generell moral och etik. Kanske något i stil med ockultisten Edvard Alexander Aleister Crowleys thelema-filosofi ”gör vad du vill ska vara den enda lagen”.

Jarry levde hårt och dog ung i tuberkulos och kronisk alkoholförgiftning. Jag vet inte om han fruktade döden lika mycket som den moderna läkaren gör, men man kan väl föreställa sig att han cyklar genom himmel och helvete gapskrattande.

Titel: Övermannen – en modern roman
Författare: Alfred Jarry
Svensk översättning: Magnus Hedlund
Förlag: Sphinx förlag
Utgivning: 2006

Av Stefan Whilde 03 jul 2006 15:09