Underbarnet

insisterade på att döpas till Wunderkind fick föräldrarna ge vika. Wunderkind döptes av en häpen präst som aldrig tidigare sett någon simma i dopfunten.

Vid tretton års ålder då Wunderkind löst gåtan om livets uppkomst beslöt han att vidareutbilda sig och sökte följaktligen in på universitet där han omarbetade läroplanen och ägnade några dagar åt studier. Då han under studietiden hade mycket tid över till annat hängav han sig åt sitt sportintresse och kvalade som första enmannalag in till Champions League i fotboll. Vid fyramålsledning i finalen meddelade emellertid Wunderkind att han drabbats av allvarliga grubblerier i pausvilan och behövde bryta matchen. Vad hade han egentligen uppnått i sitt liv?

Det var en fasansfull fyrtioårskris som inledde Wunderkinds fjortonde levnadsår och som förde honom ut på en ensamsegling runt jorden. Då han glömt karta och kompass hemma fick han navigera efter stjärnorna och passade då på att göra lite mer exakta beräkningar över jordens placering i universum. Efter två varv kände han att det sista frågetecknet hade rätats ut.

Den dag Wunderkind återvände hem gav han en utsåld enmanskonsert för kombinerat piano och gitarr. Då slumpade det sig så att just den kvällen satt i publiken den vackraste kvinnan som någonsin levat på hela jorden. Wunderkind tog sig för pannan och fick slutföra konserten med bara vänsterhanden.

Med rasande frenesi knäckte Wunderkind den kvällen relativitetsteorins felande länk och av bara farten översatte han ett par encyklopedier från finska till latin. Sedan sjönk han olycklig ihop. Förgäves. Han måste få se henne igen! Han slet sitt hår och förbannade sitt öde på fjorton språk. Han grät sig till sömns och fastställde relationen mellan tårars salthalt och graden av ledsamhet.

Wunderkinds bok om förtvivlan var den första som lästes av hela jordens befolkning, men analfabetismens avskaffande skänkte föga tröst. Hennes bild satt etsad i hans minne. Han kunde derivatan på varenda kindkota, volymen på vartenda hårstrå och densiteten i varenda nagel, men vad hade hon för telefonnummer?

I våldsamt passionerade dikter gav han uttryck för sina känslor. De samlade volymerna begräts av husmödrar över hela världen och till fonden "Smärtlindring för Wunderkind" strömmade pengar, som genom Wunderkinds försorg förvaltades till en daglig ränta á 200. Wunderkind var nu rikast i världen, men så slog det honom att han inte ens kände hennes namn. Han lät tapetsera sitt hus med pengarna, tände på och skrev sedan en initierad avhandling om negativ avkastning på insatt kapital.

Så plötsligt en dag stod hon där mitt framför honom på gatan. Hon var inte världens vackraste, hon var universums vackraste. Wunderkind skrev en roman på stället och förstod plötsligt vad Wittgenstein ville ha sagt, men när hon passerade förbi fick han inte fram ett ord. Förtvivlad uppfann han ett vaccin mot alla sjukdomar, men när han vände sig om var hon borta.

Wunderkind tog sin tillflykt till stadens hopptorn, Katarinahissen. Där blickade han för ett ögonblick ut över taken och i sin fantasi drog han upp en ny stadsplan. Han hånlog en aning när meningen med livet gick upp för honom och sedan hoppade han. I det ögonblick Wunderkind slog i marken fastslogs att ingen någonsin skulle få reda på konstruktionsfelet i Katarinahissens järnbalkar.

Av Andreas Franson 05 jun 2006 22:59