När allt blev de arbetslösas fel

5,5 procent av den svenska arbetskraften saknar arbete enligt SCB:s senaste siffror. Bland ungdomar är det nästan tre gånger så många. Det innebär sammanlagt att en knapp kvarts miljon människor inte har ett arbete. Till detta kommer ett antal tusen heltidsstudenter som hellre skulle vilja arbeta. Därför sägs detta vara en av de allra viktigaste politiska frågorna just nu.

Men de senaste åren har något märkligt hänt med debatten kring arbetslösheten. Logiskt sett uppträder arbetslöshet för att behovet av arbetskraft är lägre än antalet människor som är arbetsföra. Således är det någon form av strukturfråga. Men påfallande mycket av den svenska debatten handlar istället om de arbetslösa.

Regeringen förefaller utgå från att människor är arbetslösa för att de är så dåliga på att söka jobb och skickar därför friska miljarder till arbetsförmedlingen så att de kan hjälpa till med det. De borgerliga å sin sida verkar utgå ifrån att människor egentligen inte vill arbeta utan istället föredrar att gå på a-kassa som för övrigt knappast är känt för att vara en väldigt lukrativ inkomstkälla, och vill därför göra villkoren för denna hårdare. Visst förekommer det på båda håll en hel del bisatser om kompetensutveckling och företagande, men märkligt nog är ändå udden i debatten ofta riktad mot de arbetslösa.

Oavsett om dessa ses som offer eller latmaskar ligger det något i grunden fel i detta sätt att tänka. Generellt sett är det en orimlig slutsats att arbetslösheten beror på de arbetslösa själva, varken som grupp eller individer. Visst kan det finnas människor som har svårt att vinna gillande av någon arbetsgivare överhuvudtaget, men de torde vara mycket få. Orsaken till arbetslösheten ur ett samhällsperspektiv är ju snarare att det finns för få arbeten. Det är varken svårare eller enklare än så.

Detta är en strukturell och betydligt svårare fråga att attackera, därför är det mycket enklare att fokusera på de arbetslösa. Faktum är att inget av de två blocken förefaller ha några svar på frågan om hur detta ska lösas. Vänsterblocket mumlar lite om fler anställningar i offentlig sektor medan högern brer på med floskler om företagande och hemhjälp. Under tiden har man hoppats på att högkonjunkturen ska leda till flera arbeten per automatik, arbeten som hittills lyser med sin frånvaro.
Men var är lösningarna som kan skapa de nya jobben? Vart är förslagen som får fart på arbetsmarknaden och höjer vårt lands konkurrenskraft? Och svara inte design och musikindustri, för då får jag seriöst svåra kväljningar.

Av Christian Scharf 27 maj 2006 00:29