Eduards Danielsson icke sant

Ryktesspridningen kring Lars Danielsson och Helen Eduards eventuella kärleksaffär har förhoppningsvis nått sitt slut. Skvallerringarna på vattnet slår nu bara ljumna och utan kraft upp på land. Så skönt. Kanske vi äntligen kan få svar på vem Danielsson pratade med och om han verkligen befann sig på regeringskansliet och ringde alla samtal som han själv har påstått.

Det skulle vara så lätt för regeringen att få slut på alla spekulationer. Men så mycket är hemligstämplat.

Jag skiter i om så Lars Danielsson i smyg träffade en 16-armad bläckfisk på annandagjul. Det handlar inte om det. Det är en annan fråga. Frågan är mer vad han och resten av regeringen inte gjorde.

Många tycker nog denna fråga är sååå uttjatad och tycker att vi ska ägna sig åt viktigare saker. Men gör ett tankeexempel: Om de skulle visa sig att Danielsson inte pratade med Göran Persson på annandagjul, utan att dom har ljugit. Vore det OK? Att ingen pratade med Freivalds är ju redan klart och hon rök ju som en avlöning medan folket hurrade och klappade händerna vilket jag tyckte var osmakligt. Men om denna historia även skulle dra in andra personer väljer samma människor att hålla för ögon och öron.

Det är helt obegripligt att alla de nödsamtal från Thailand på annandagjul till UD’s växel inte nådde uppåt i hierarkin. Jag kan fortfarande inte fatta hur man efter alla tårdrypande samtal från drabbade anhöriga inte förde informationen vidare. Så sent som på presskonferensen på måndagen - ett helt dygn efter katastrofen satt vår regering och pratar om att det inte fanns några bekräftade dödsfall!

De människor som drabbades av Tsunamin och speciellt de som fanns på plats vet ju precis som vi andra att ingen kunde förutse katastrofens omfattning. Ingen människa kan personligen göras skyldig för katastrofens omfattning. Nej, det är inte det som det handlar om. Det handlar om etik och moral, att få ett slut på allt hemlighetsmakeri. Det handlar om förtroende. Vad är det man försöker dölja?

Sossar liksom flera högerpolitiker försöker att göra detta till partipolitik. Vinna poäng. Smutskasta sin motståndare. Freivalds har redan fått gå, hur många fler ministrar och statsråd kommer att få tvingas plockas bort i detta politiska plockepinnspel?

Det vore så enkelt att få ett slut på allt tjafs. I vanliga fall kan jag tycka att regeringsmedlemmar har rätt till ett privat liv och att man inte ska kunna kolla in- och utpasseringslistor och telefonlistor hursomhelst.

Men detta fall är inte ett vanligt fall. Och frågetecknen dök upp, i samma vända som Danielsson minne sviktade så betänkligt.

Och i regeringshuset har alla löpt amok. Nu är det "anfall är bästa försvar" som gäller. Alla bits och sparkar bakut höger som vänster. Och frågan som vill ha ett svar ligger fortfarande som en inslagen hemligstämplad hästskit någonstans i hagen och längtar efter att få bli kompost.

Och vi andra vill ju bara veta sanningen. Ska det vara så himla svårt?

"Kärleksaffären" mellan Eduards och Danielsson är slut - mystiken tätnar.

Av Anna Drangel 19 maj 2006 10:16