Det är något särskild med fritidsgårdar

Antalet fritidsgårdar och fritidsledare i landet har kraftigt reducerats. Kommunerna ville spara pengar och började med nedskärningar på fritidsgårdar och ungdomar. Under perioden 1990 och 2005 stängdes flera fritidsgårdar och många fritidsledare förlorade arbetet. Kvarvarande fritidsgårdar har också blivit drabbade av besparingspolitik och får mycket mindre resurser. De stora nedskärningarna har självklart fått konsekvenser.

Nedskärningarna har fått konsekvenser för såväl fritidsledarna som de ungdomar som finns i verksamheten. Samtidigt som antalet fritidsgårdar och fritidsledare minskar så har behovet enligt studier och forskning ökat. Fritidsgårdar borde öppnas istället av att stängas. Fritidsledarna som yrkeskår är på väg att avskaffas och barn far illa i samhället. Fritidsgårdar och fritidsledarna behövs mer än någonsin.

Kriminalitet ökar och gärningsmän blir alltmer yngre. Det pratas om motverkande, dvs. sätta krafter mot kriminalitet och ha mer poliser. Fritidsledarna och alla inom barnomsorgen kan i tidig ålder se vilka barn som kommer att komma i kontakt med kriminella gäng, våld, narkotikamissbruk etc. Arbetslösheten ökar och fattigdom sprider sig, mest bland invandrarfamiljer, vilket får konsekvenser för många barn. Samhället tar inte sitt ansvar medan vi vet att vuxna bär ansvaret för barn och ungdomar. Samhället gör för lite, för det finns inte tillräckligt med resurser.

Fritidsgårdar ska inte ses som dagis och fritidsledarna som någon sort av barnpassare utan att de ska få mer pengar, resurser och utbildning för att kunna hjälpa ungdomarna på ett tidigt stadium. Fritidsverksamheten kostar mindre än vad det så småningom kommer att kosta för samhället att släppa ut barnen på gatorna och torget eller lämna dem ensamma hem. Studier visar att varje barn och ungdom kostar på fritidsgårdar ca 2500 kronor per år medan varje ungdom på ett ungdomshem eller behandlingshem kostar ca 1800 kronor per dag. Fritidsgårdarna har en främjande och utvecklande roll i samhället och i ungas liv.

Thorsten Laxvik författaren till "Bärande relationer" skriver i sin bok: "Gården ska inte arbeta förebyggande preventivt utan främjande promotivt. Vi ska ta fasta på det friska hos våra besökare och utveckla det. Rehabilitering ska kriminalvård och sjukvård syssla med, motverkande är främst polisens och vaktbolagens gebit, förebyggande arbete ska problemorienterade institutioner hantera socialmyndigheter, Folkhälsoinstitutioner m fl och främjande verksamhet är bl a fritidsgårdens och skolans uppgift."

Han säger också: "Fritidsgårdarna bör vara ett lika viktig instrument som skolan i en kommunal strategi för att stärka och utveckla invånarna till individuell välfärd och medborgarskap. Fritidsgårdsverksamhetens uppdrag är att utgöra en offentlig utvecklingsmiljö för sina besökare. På gårdarna ska finnas särskild kompetens att bekräfta dem som i lägre grad än andra betraktas som möjligheter av det övriga samhället."
Lika mycket som skolan har ansvaret för kunskapsnivå för ungdomarna borde fritidsgårdar vara delaktiga för utveckling av social kompetens. Vissa psykologer och forskare i USA har kommit fram att på arbetsplatser och i skolan sätter man mycket värde på IQ intelligenskvot och idag forskning och studier visar att EQ alltså emotionellkvot social kompetens borde vara ännu viktigare. På fritidsgårdar kunde man utveckla besökarnas sociala, kulturella och politiska kompetens. Centralt i verksamheten borde vara det frivilliga mötet i öppet samtal. Jag vill säga att vi borde se på gårdarna som ett utvecklingscentrum.

Idag behövs en ny utbildningsform på högskolenivå för fritidsledarna. Det behövs en utbildning med interkulturell profil. Jag är övertygad om att ett interkulturell tänkande är nödvändigt för att förbereda fritidsledarna och även lärarna för dagens mångkulturella fritidsgårdar och skolor och ett samhälle präglad av globalisering och migration. Idag behövs en utbildning, fritidsledarna kan möta ungdomar med olika bakgrunder och värderingar. Utbildningens betoning ska vara dialogen kring kön, klass, etnicitet, ålder och religion.

Om man kunde hjälpa en unge i tidigt stadium innan de hamnar i kriminella gäng, innan de börjar bli fast i narkotikamissbruk, innan de begår första rånet, innan de begår mord, och innan de tar livet av sig, hur mycket pengar kunde fritidsledarna spara för kommunen? Satsa på fritidsgårdarna och se till att fritidsledarna får en aktiv roll i den politiska offentligheten och en högre status i det svenska samhället.

Av Behzad Dariusson 18 maj 2006 18:22