En dåres ord

Mitt hopp..min tanke..kan så lite..grammatik..teknik.
Skriver..baklänges....ja ibland..medvetet..ibland..inte.
Men..skriver..för..rytmik..musik..allt..skall..flöda..på.
För..jag..är..kanske..en..dåre..ändå..som..tror,
att..ord..skall..förändra..något..då !
Ta..inte..ifrån..mig det - detta hopp.
Det..måste..få finnas..kvar.

Jag måste ha känslan av att,
det alltid finns något gott - att kämpa för.
Jag ser världen igenom en TV-skärm..så....så...
lätt..att ge upp..vill..inte..tro :

Att vi är oförmögna till att förbättras.
Att det är bestämt..en inneboende
fastbunden realitet.
"Vi blir aldrig bättre".
"Vi kommer alltid fortsätta slåss".
Förstöra..moder..jord..en slags medfödd..oförmåga !
En självförstörande mekanism - m ä n s k l i g h e t e n !

Jag måste vägra detta synsätt.

Varför ? En sådan tanke förgör ju mig !
Den slår ner mig. Mitt inre säger då "NEJ !"
Det finns ingen ljusning som jag kan se.

Men en dåre bryr sig inte !
Han skriver på..i luften.,
om det skulle bli så.

Två rulltrappor som båda rullar ner.
Han fortsätter ändå att försöka - gå upp.
Så det så !

En dåre jag förblir ! En stolt sådan minsann !
För hoppet håller jag ömt och hårt - i min famn.
Försök ta det ifrån mig - detta kan ingen - det går
ju ej att resonera med en - DÅRE ! - eller hur ?

Språkpolisens sirén ylar på ! Måste sticka - hej då !

Av Jörgen Ekström 17 maj 2006 22:57