Journalister är annorlunda

Tror jag inte! SVT: s Rapport toppande inte oväntat sin sändning på torsdagskvällen med nyheten om att dessa återfunnits. Kvällstidningarna Expressen fyra sidor gjorde under fredagen upphetsade uppföljningar. Man får intrycket att något mer strapatsrikt och oförutsett har ingen svensk någonsin varit med om. Ensamma ute i mörkaste Afrika. Tänka sig. Och till på köpet nattetid. Hu så hemskt!

Att en minister i Botswana förklarade att utflykten var oansvarigt upplagd förtar självklart inte tidningarnas hjälte- och snyftstämpel.

Men så är också en journalist eller två är i medias värld lite mer värd än vi andra. Det beror förmodligen på att journalist blir man för att:

-man har ett rättspatos
-vill bidra till en bättre värld
-vara den lilla människans röst
-man lider med de svaga och utsatta
-vill sparka de som har makten i röven

Klart att sådana helyllepersoner är av en lite bättre sort än vi andra dödliga som inte alls innehar dessa högtstående mänskliga kvalitéer utan tvärtom ofta innehar en ganska tvivelaktig, för att inte säga risig moral. Därför är det inte konstigt att allt som händer en journalist också är "breaking news" i media.

"Journalisters självuppskattning är grotesk och självgodheten kvävande" skriver journalisten och författaren Göran Rosenberg i boken "Tankar om journalism".

Det är inte särskilt svårt att instämma i det påståendet. Exemplen är otaliga. Kolla exempelvis journalisternas bild av sig själva bredvid texten i kvällstidningarna.

Feministen, tramsdebattören och ledarskribenten i Expressen: Linna Johansson, är ett typexempel. Linna kan man ofta avnjuta i helfigur, med ett ben lite feministiskt kokett i luften, där bilden nästan lika stort utrymme än hennes politiskt korrekta plattityder. Snacka om självuppskattning och självgodhet.

Av Lars Nilsson 05 maj 2006 20:39