Monopolpengar vs valfri marknad

Kapitalismen är enbart en metod för en fri och öppen marknadsekonomi med individuella frihetsrättigheter; bl.a. ägarrätten och att i full frihet ingå avtal. Den rimligen främsta orsaken till att kapitalismen som metod inte leder en "klockren" fördelning av resurser, är att det är samma sorts reversibelt växlingsbara pengavaluta som används på varu-, arbets- och penningmarknaden.

Om jag bor och verkar inom en ort där jag trivs gott och umgås väl med mina grannar, så bör jag ha valfri access till "egna" smarta pengar. Alla vill ju inte att deras inarbetade pengar snabbt skall minska i värde och miljön försämras, i takt med att centralbankerna medverkar till att via lånekarusellerna öka penningmängden. När bubblorna sedan spricker så snurrar resterna runt som spelmarker på ett globalt kasino. Den globala kriminaliteten har redan samlat på sig så där en 1000 miljarder dollar och har miljoner människor som fast "anställda".

I en kapitalistisk nattväktarstat bör det precis som nu, finnas en nationell valuta som är helt växlingsbar med andra staters och federationers valutor. Varje totalt självständig region inom staten bör dessutom ha en egen medlemsbaserad valuta, som kan användas parallellt med den nationella men då enbart på varu- och arbetsmarknaden. Den nationella valutan bör fritt kunna växlas till den regionala, men den regionala valutan bör inte utan restriktioner kunna växlas tillbaka till den nationella eller till andra valutor.

En restriktion hos den regionala valutan är rimligen att den bör vara helt kontobaserad. Pengar - även småsummor - bör alltså mycket snabbt och enkelt kunna föras över från ett konto till ett annat, men det är onödigt dyrt, krångligt och osäkert att de regionala pengarna även skall behöva finns i form av sedlar och mynt. Varje medlemskonto reduceras varje natt med en viss procent t.ex. 0,1 - 1 . På de konton som inte alls används, och där inga nya pengar har kommer in, så tar pengarna alltså slut efter några år. Det är alltså ingen idé att försöka spara pengarna någon längre tid på kontot. Företagen är inte individer och därmed inte medlemmar. De bör alltså inte alls samla på pengar av denna valuta, utan bör snarast dela ut den till ägarna och löntagarna och genast betala sina leverantörer.

De pengar som dras från medlemskontot varje natt flyttas över till medlemmens medborgarkonto. Pengarna som förs över till medborgarkontot kan före pensionsåldern bara användas för sjukvård, utbildning, vid arbetslöshet osv. På lång sikt kan därmed alla skatter och avgifter som finns inom nuvarande välfärdsamhällen slopas helt. Finansieringen av den gemensamma "välfärden" sker istället via medborgarkonton. När skatterna inte längre behövs så är det ju många statliga och kommunala institutioner som kan avvecklas helt. Några svartjobb kan t.ex. inte finnas när alla inkomstskatter och all moms försvinner.

Nästan alla samhällsmedborgarna kommer sannolikt att använda mer eller mindre av både den nationella och den regionala valutan, och var och en bedömer då vilken valuta som är fördelaktigast att använda vid olika transaktioner. Dem som däremot nöjer sig med att enbart använda den nationella valutan behöver förstås inte bli kommun- eller regionmedlemmar. Sjukvård, utbildning och allt annat kan naturligtvis även betalas med privata försäkringar och med den nationella valutan. Då den nuvarande offentligsektorn gör upphandlingar för ca 400 miljarder/år så bör detta ganska snart leda till att företag inom alla branscher vill ha mesta möjliga andelar av denna marknad. Detta kan kanske i ett inledningsskede komma att påskynda acceptansen för de regionala valutorna.

När olika valutor med olika villkor valfritt används, så kommer inte bytesmarkanden för varor och tjänster att ständigt dräneras på pengar. Spelet på penningmarknaden blir då ett rent nollsummespel mellan vinnare och förlorare. Dem som inte alls har något intresse av att delta på spelmarknaden kan då med fördel låta bli att använda den nationella valutan mer än nödvändigt. Pensionssparandet med den regionala valutan behöver då inte baseras på börsaktier, men kan ändå vara med för att finansiera olika aktiebolag och därmed ta del av deras utdelningar mm.

På bl.a. följande webbadress beskrivs varför en valuta som både används på arbetsmarknaden och penningmarknaden inte kan bli "klockrent" fördelad, utan tyvärr blir fördelningen istället alltid att de 20 rikaste kommer att äga 80 av pengarna. Med en separat valuta som enbart används på varu- och tjänstemarknaden så uppträder rimligen inte detta fenomen:
Länk: home.swipnet.se

Medborgarkonto beskrivs på:
Länk: dsv.su.se

På följande webbadresser finns förslag till ett alternativt penningsystem:
Länk: nordspar.se
Länk: nordspar.se
Länk: solidar.lir.be

Av Uno Hansson 15 apr 2006 16:05