Expressen hycklar

När Expressen ljög om att skådespelaren Mikael Persbrandt var intagen på alkoholisthem skrev jag på Sourze: "Otto Sjöberg har lika lite som byråkraterna på UD skött sitt jobb. Han ser sig själv som straffriförklarad. Han ingår i samma klass. Hans uppgift är att trixa med sanningen om det ger klirr i kassan. Nu vet vi detta."

Enligt resume.se sålde Expressen igår, när man med namn och bild avslöjade Hagamannens identitet, 30 000 fler exemplar än normalt. Idag fortsätter man publiceringen och upplagan förväntas hålla sig kvar på denna nivå. Expressen tjänar därmed 300 000 kronor extra på två dagar.

Chefredaktör Otto Sjöberg har alltså gjort sin plikt. Han förväntas inte följa några publicistiska regler. Han är nämligen ingen publicist, han är affärsman. Han räknar slantar och antal läsare och tar inga större risker. Han vet att folk är idioter. Och även om tidningen framgent skulle fällas i opinionsnämnden finns ju pengarna kvar i kassakistan.

Att vara misstänkt för ett brott, hur starka misstankarna än är, är inte detsamma som att anses skyldig till brottet. Först när domstol fällt eller friat anses saken avgjord. Först då kan namn och bildpublicering ske om det är av allmänt intresse. En tidning ska i brottmål aldrig agera domstol. Expressen har dock tidigare agerat som om man är både lagstiftare, domare och bödel.

Givetvis finns undantag. Om Otto Sjöberg själv grips misstänkt för hustrumisshandel, eller om Expressens styrelseordförande avslöjas som skattefifflare, blir läget annorlunda. Liksom när höga officerare misstänks för spioneri. Då finns ett allmänintresse. Dessa herrar är nämligen makthavare, och för sådana gäller andra regler än för vanligt folk.

Men i detta fall är det en bilmekaniker som har gripits. Och precis som Anna Drangel skriver borde tidningen därför, av hänsyn till den misstänktes familj, inte ha publicerat namn och bild. Det är lätt att föreställa sig vilket kaos, vilken skam, denna familj nu har drabbats av. De är, trots allt, helt oskyldiga. De borde ha fått chansen att vidta åtgärder för att skydda sig själva.

Men det är kanske just detta, att det handlar om en vanlig arbetarfamilj, som gjorde beslutet om publicering enklare för Otto Sjöberg? Man kan alltså se publiceringen ur ett klassperspektiv. Hade det varit en direktör på ett medelstort företag i Umeå, kanske saken inte varit helt given? En sådan publicering hade kunnat åstadkomma ekonomisk skada för bolaget och inte "bara" psykologisk skada för en arbetarhustru och hennes två barn. Ekonomi är ju något Otto Sjöberg förstår sig på.

Det finns bara ett språk Expressen förstår: Bojkotta tidningen! Köp inte skiten.

Av Roger Lord 31 mar 2006 14:52