Då Lillemor mötte Jesus

Lillemor ringde mig för en vecka sedan och det var nog 40 år sedan sist trodde jag. Vi hade gått folkhögskola ihop, men sedan tappat kontakten. Nej men Jan sa hon nu till mig. Jag har ju ringt dig två gånger, så det är väl därför du känner igen min röst.

Ja, sa jag, så måste det vara. Första gången berättade du att du var hårfrisörska och andra gången att du var tandsköterska. Men vad gör du nu då, måste jag fråga. Ja jag har varit pastor i över tio år berättade Lillemor. Det låter nästan lite konstigt sa jag, för jag minns dig som väldigt tystlåten. Men du valde ändå att bli pastor. Jag minns att du läste Bibeln och sjöng psalmer så fint. Var det inte bra att vara tandsköterska då? Det är "glöden och elden" det handlar om sa Lillemor. Man behöver inte vara en bra talare. Ja glöd och eld minns jag att du hade, sa jag. Så var det lite tyst i luren…

Jo det var det så sa Lillemor, men en kväll så mötte jag Jesus på en skogsväg i norra Skåne. Han sa åt mig att bli pastor och det var ju inte så lätt att säga emot, om du förstår. Det kanske var en vanlig skåning som du mötte på skogsvägen den där kvällen sa jag. Nej, sådana karlar pratar inte om pastorsjobb, sa Lillemor. Ja då måste det ha varit Jesus sa jag.

Men pratade han inte om kärlek och sådant när ni gick där på skogsvägen frågade jag. Det gjorde han visst det sa Lillemor, men först pratade han om att jag skulle bli pastor. Ja då var det spiksäkert Jesus sa jag. Andra karlar tar det i den andra ordningen…

Lillemor sökte upp några församlingar som hon kände lite sedan tidigare. Hon var nästan lite arg för att hon fått ett omöjligt uppdrag, när hon inte ens hade några pengar till utbildning. Men folket omkring henne samrådde några minuter. Sedan sa de att pengarna inte var hennes problem utan deras. Ville hon nu utbilda sig till pastor så skulle nog tre små församlingar få fram pengarna på något sätt. Med Guds hjälp. Han som kallat och utvalt henne.

Så i telefon för en tid sedan, berättade Lillemor att hon nu varit pastor i över tio år, men nu skulle hon bli tandläkare i stället, för så hade Gud sagt henne. Trivs du inte med att vara pastor då sa jag. Jo jag är nog traktens populäraste pastor, för på mina lediga måndagar är jag frisörska åt alla damerna i bygden, de som har ont om pengar. Ja här är kvinnor hela dagen och när de gått ut lägger de lite pengar i kakburken på byrån. Egentligen är jag mest handledare, alla hjälper alla med håret här. Men en del ser förfärliga ut då de går ut härifrån. Tur att hår växer ut igen.

De här damerna sänder sina barn och barnbarn till mina scouter som jag har full rulle med två kvällar i veckan. Då får de en ledig kväll med "gubben". Har du någon gubbe då sa jag lite försiktigt. Jo jag har haft tre stycken sa hon lite trevande. Tre stycken på 50 år är ju inte så mycket sa jag. Men jag har varit gift med dom alla tre, men de gick iväg för de tyckte jag var lite konstig. Jag sa till en av dem att jag ville bli missionär i Afrika. Dagen därpå flyttade han ut utan ett hårt ord. Han flyttade 2 km hem till sin mamma. Ja, jag älskar dem alla tre men... ja jag träffar dem rätt ofta. Du är kanske en lite ovanlig pastor sa jag, men konstig är du nog inte.

Men sa du inte att du skulle bli tandläkare nu. Jo jag har sänt in mina papper till tandläkarhögskolan i Umeå och eftersom jag varit tandsköterska så tror de att jag får komma in, trots att jag är lite gammal. Har därtill Gud beslutat i saken så har du nog reserverad plats sa jag. Men tänk om du trots allt inte kommer in, vad händer då? Ja då har jag väl tillfälligt missförstått Gud, sådant händer ju ibland. Då fortsätter jag ju som pastor som om inget har hänt, för det har det ju inte. Men Janne nu knackar det på dörren. Det är nog min Ivan. Jag brukar kalla honom "Ivan den förste". God kväll, sköt om dig Janne.

Av Jan Brunnegård 31 mar 2006 13:53