Anna Sjödin gör invandrande män en stor tjänst

I en tidigare artikel här på Sourze skrev jag att SSU Ordföranden Anna Sjödins version av händelserna kring hennes fyllebråk luktade efterhandskonstruktion. Nu har Sjödin blivit åtalad och vakten som hon anmälde har friats från anklagelserna i och med att åklagaren lagt ned förundersökningen mot honom. Det påstås nu att flera vittnen talar mot Anna Sjödins version av vad som inträffade. Det är ganska uppenbart att Sjödin kommer åka dit så att det svänger! Men det intressantaste med historien är inte att Anna Sjödin fångats som en efterhandskonstruererska utan det är hur en svensk åklagare har trott på en invandrande man istället för en blond svensk kvinna! Det är ganska unikt, för i detta märkliga rättssamhälle som vi lever i är det mer vanligt att rättsväsendet tror på blonda svenskar före mörkhyade invandrare. Åtalet mot Sjödin är ett bra exempel på att detta håller på att ändras. Genom att bli fångad i sin lögn har Sjödin gjort invandrare en stor tjänst.

I en rapport avslöjade Professorn i Kriminologi Jerzy Sarnecki nyligen att det svenska rättsväsendet dömer invandrare hårdare än svenskfödda, och att myndigheterna tror mer på svenskfödda än utom nordisk födda. Egentligen förstår jag inte varför man behövde vänta på Sarneckis utredning för att konstatera detta, därför att det här är ett fenomen som länge varit välkänt i Sveriges advokatkår. I flertalet brottsmål som jag granskat har jag märkt detta fenomen om och om igen, särskilt där den tilltalade varit en invandrande man och målsägande en svenskfödd kvinna. Jag minns särskilt ett fall i Skåne där en man av iransk härkomst blev anklagad av sin f.d. svenskfödda hustru för misshandel i samband med en vårdnadstvist. Tjejen var urblond med djupa blå ögon och killen hade utseendet emot sig. Han var ganska mörk, hade krulligt hår och väldigt tjocka ögonbryn bestående av mycket kolsvart hår. Han talade svenska med en mycket särpräglat uttal och han gestikulerade med sina händer och armar när han förhördes i rätten. Kvinnan å andra sidan stod still, tittade domstolsledamöterna rakt i ansiktet och vann deras sympati. Mannen blev dömd i Tingsrätten, men Hovrätten ändrade domen och frikände mannen. Detta efter att en rad nya svenskfödda vittnen bestående av parets vänner och bekanta uppgav i Hovrätten hur de flera gånger iakttagit hur kvinnan faktiskt varit den som misshandlat mannen! Men observera att de nya vittnena var svenskar och inte invandrare. Om de hade varit invandrare är det inte alls lika säkert att mannen hade friats.

På 80 talet deltog jag i en TV debatt som handlade om rasism. En av mina huvudargument redan då var att svenskfödda är oerhört misstänksamma mot oss invandrare. Och att det finns två saker som gör dem misstänksamma, nämligen vårt mörka utseende och vårt sätt att hetsa upp oss ibland och gestikulera, medan de sitter ganska stilla och framför deras sak på ett lugnt sätt. Det här handlar om kulturkrockar som föranleder att vi utländskt födda män ofta riskerar att inte bli trodda när våra uppgifter ställs mot en lugn, blond kvinnas uppgifter. Vi har ibland ett behov av att gestikulera och upprepa oss och vara kanske lite framfusigare än svenskar, men det betyder inte att vi ljuger! Precis som Anna Sjödin, är den svenska kvinnan en expert på att se oskyldig ut. Hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på för att bli trodd i konfliktiska situationer. Ni som tror att jag generaliserar ska få veta att jag bygger denna tes på 40 års erfarenhet med den svenska kvinnan. Jag menar inte att alla svenska kvinnor ljuger, utan snarare att när en svensk kvinna befinner sig i en konflikt med en utländskt född man har hon en förmåga att ljuga. Det finns en slags "de-kommer-att-tro-på-mig-före-honom" kultur. Domstolsarkiven vimlar av bevis på detta. De spelar på deras svenskhet och de hoppas att mannen ska fällas på sitt icke svenska sätt att uppträda.

Om man ser på Anna Sjödins framträdanden i TV efter fyllebråket kan man inte undvika att lägga märke till hur hon uppträder dvs. hennes kroppsspråk och hennes allmänna framtoning. Hon lurade inte bara sina partikamrater utan också Statsministern Göran Persson som offentligt gav henne sitt stöd! Vilken bluffmakerska egentligen! Men frågan är huruvida Anna Sjödin hade åtalats och vakten friats från misstanke ifall hela intermezzot ägt rum utan att några vittnen funnits? Då kan jag lova er att Sjödin hade friats från misstanke och vakten hade åtalats, för så fungerar vårt rättsväsende. Men i det här fallet ser jag ett ljus i slutet av tunneln därför att åklagaren har visat att Anna Sjödins kroppsspråk och sätt att försöka se oskyldig ut inte riktigt har gått hem. Hela målet kommer att gynna den oskyldigt anklagade invandrande mannen i Sverige och det är bannemej på tiden!

Av William Butt 29 mar 2006 12:53