Det otäcka ”storebrorssamhället”

Dagboksskrivandet är en viktig överlevnadsmekanism för mig, det skapar perspektiv på tillvaron, visar var jag befinner mig i nuet. Det ger mig också möjlighet att bekräfta saker och ting som jag aldrig skulle delge någon annan. Inte för mina föräldrar, inte min syster, inte min mormor, farmor och definitivt ingen ur min bekantskapskrets heller. Ibland förfasas jag mig i skrivandets stund över blotta tanken på att någon annan skulle få ta del av det jag skriver om och känner viss oro över att någon bekant, som är hemma på besök skulle röra de handskrivna böcker jag öppet förvarar i min bokhylla.

Integritet är ett nyckelord för mig. Jag värnar om en viss sfär av oberoende och okränkbarhet i mitt liv. Därför känner jag också stor skepcism mot det så kallade storebrorssamhället och dess eventuella åtgärder som vissa politiker vill styra oss mot. Till exempel legalisering av telefonavlyssning, det vill säga buggning. Det är klart att vissa kriminella personers telefoner förtjänar att avlyssnas, under förutsättning att strafftiden för respektive brott överstiger två år -vilket gäller idag. Däremot accepterar jag inte att mina mobilsamtal och privatsamtal riskerar att bli avlyssnade av myndigheter.

Den pågående kursen mot ett mer och mer kontrollstyrt samhälle är förvisso ingen slump. Världsterrorismen har bidragit till ökad misstänksamhet inom de demokratiska staterna. De som ska värna om demokratiska värden som yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet och tryckfrihet. Men man får vara försiktig vid tillämpningen av nya lagarna, även om syftet är gott. Med andra ord, det kan vara odemokratiskt att skapa nya lagar för att bevara dom demokratiska idealen.

Folkpartiets förslag om att lärare till muslimska barn, ska kunna ange dessa för Säpo vid blotta misstanke om extremistiskt samröre, är förstås motbjudande för inte i någon annan folkgrupp är det legitimt att göra på detta vis. Vi får inte glömma IB-affären, där den socialdemokratiska regeringen förde åsiktsregistrering över vänsterorienterade människor, utan att brottsmisstanke kunnat styrkas. ”Den som har rent mjöl i påsen –har ingenting att frukta”, säger vän av lag och ordning. Men, hur vore det om man själv fick bära sin påse med mjöl i utan att riskera visa upp innehållet för en kontrollant?
Vart tog respekten för integritet vägen?

Av Yohannis Petersson 27 mar 2006 13:21