Katastrofal lag om visstidsjobben

Kanske vill facken inte skylta med sin skitiga ända när det blir tydligt vilket gap det är mellan styrelseförbunden och medlemmarnas verklighet?

Genom lagstiftning vill regeringen med stöd av samarbetspartierna minska rätten att använda tidsbegränsade anställningar.
Med det nya förslaget får en arbetsgivare ha en tillfälligt anställd i 14 månader inom en femårsperiod innan de blir tvungna att heltidsanställa. I dag handlar det om 12 månader inom en tvåårsperiod. Företrädesrätten sänks från nuvarande tolv månader till sex. Det innebär också att man vill införa en laglig rätt till heltidsanställning, vilket i praktiken innebär att det blir förbjudet att anställa på deltid. Förslaget är en försämring för alla parter och innebär ökad stress och oregelbundna arbetstider.
Man kan fråga sig vilken kontakt med verkligheten fackens representanter _ som stödjer detta _ egentligen har?

Själv har jag under ett par års tid hoppat runt som timanställd journalistvikarie på olika arbetsplatser - jag liksom många många andra. Haft jobb under sommaren, fått tillfälliga inhopp under hösten och kämpat vidare under vintermånaderna. Det utexamineras otroligt många journalister i Sverige, betydligt fler än vad det finns jobb till och det är stenhård konkurrens om alla deltidsjobb. Så är det för de flesta deltidsanställda, oavsett om vi jobbar på restaurang, inom vård- och omsorg eller på en tidning.
Tufft men det går.

Det nya regeringsförslaget som ska förbättra villkoren är en katastrof. Inte bara för arbetsgivarna utan även för oss tillvidareanställda, vars intressen facket förmodas tillgodose. Överallt i fikarummen pratas det bland de tillfälliga sommarvikarierna om förslaget som under förra veckan var uppe i lagrådet. På torsdag väntas regeringen fatta beslut. Sedan väntar behandling i riksdagen och nästa sommar träder det i kraft. Alla är oroliga inför 2007. Ingen jag pratat med stödjer förslaget.
Redan nu är det stressigt, om förslaget går igenom blir det dubbelt upp.
Jobb som inte finns, finns nämligen inte hur mycket man än låtsas. Det går inte att skaka fram 4000 heltidsjobb ur ena rockärmen. Arbetsgivare kommer inte att anställa fler på heltid trots lagändringen utan i stället blir det kortare anställningstider och fler deltidsanställda som avlöser varandra på löpande band. Så ser verkligheten ut . Luftslott kan se fina ut på papperet men de funkar inte att bo i. Och det är vi som får betala priset i form av en snabbare utlasning och en ökad oro för jobben. Inte fackförbundsstyrelsen, riksdagsledamöterna eller regeringen.

Stressen fördubblas och en ännu högre rundgång mellan de fåtal jobb som finns skapas. Är det inte nog att vi är beroende av sommarvikariat som sedan förlängs in på hösten, vilket innebär att få av oss har någon semester alls eftersom vi hankar oss fram på förlängningar? Med de nya reglerna blir det samma paket fast i försämrad förpackning. Fler slagsmål om jobben. Större ångest inför utlasningen. Och arbetslösa ungdomar som får ännu svårare att få jobb eftersom tillfälliga sommarjobb ofta är en inkörsport till företaget.
Vem vill anställa om arbetsgivarna har en bila hängande över huvudet att fixa en heltidsanställning som inte finns? En av mina vänner i en helt annan och säsongsbetonad branch har i sju års tid hankat sig fram genom att ömsom stämpla under vintern och ömsom ha jobb på sommaren. Han kommer att få kortare anställningar och kämpa ännu mer. Det finns nämligen varken möjligheter eller resurser och definitivt inte arbetsuppgifter inom denna bransch till anställda under vinterhalvåret. För honom är förslaget en försämring. Ingen av de visstidsanställda jag känner stödjer regeringens förslag. Och vi är många.

Desto märkligare blir det att fackförbunden är positivt inställda till förslaget. Denna inställning kan bara tolkas som att man bakom sina skrivbord i tjänsterummen inte har den blekaste om hur verkligheten ser ut. När sökte någon i LO-borgen senast sommarvikariat?När hoppade någon inom förbundsstyrelsen på journalistförbundet senast runt på olika redaktioner? Hade de haft någon hum om den vardag vi lever i hade de dragit in sitt stöd till arbetsmarknadsminister Hans Karlssons förslag.

Då hade de satt sig ner med representanter från arbetsgivare, tillvidareanställda och regering i ett försök att skapa ett bättre system som gynnar alla. Självklart är utlasningssystemet illa och villkoren måste ändras. Men det nya lagförslaget är i praktiken en försämring för alla och definitivt ingen lösning. Det finns andra sätt att komma till rätta med problematiken. Men för det behövs en dialog, framför allt med oss som berörs.

Men i maktens korridorer är det enklare att bygga luftslott och stoppa huvudet i sanden än att försöka lösa problemen.

Av Ninna Bengtsson 21 mar 2006 21:12