Kan jag inte bara få vara singel?

Nu är det som det är. Jag är 19 år och, ve och fasa, singel. Jobbigt, jobbigt. Det roliga är att andra i min omgivning verkar tycka att det är jobbigare att jag är singel än vad jag tycker att det är. Eller, de tycker i alla fall att det är 1. superviktigt att inte vara singel, och 2. att det är så gott som självklart att man inte är singel. Men om man nu skulle vara, just det, singel? Är det något att bli nervös för? Eller, är det något att göra 19-åringar nervösa för?

Ett litet nöje jag har är att läsa horoskopen i olika dagstidningar. Det kan ju alltid vara roligt att skratta lite åt vad stjärnorna har utlovat åt en idag liksom. De flesta horoskop är bara charmigt oklara och flummiga, så dem lämnar vi därhän. Men så är det en tidning som lyckas varje dag.

Horoskopen i denna tidning får mig att gå i taket gång på gång, bara av en enda simpel anledning: det är ett förbannat tjat om "din kärlek" i de fördömda små hintarna om hur min dag kommer att bli. Jag skojar inte, de senaste två veckorna är det nog bara två inlägg som inte har handlat om "din kärlek". "Vilken kärlek?", undrar jag varje morgon på tunnelbanan, med ögonbrynen långt upp under luggen. Och varför utgår de från att jag har "en kärlek"? Är det verkligen så viktigt att ha "en kärlek" att vi genast utesluter alla vädurar som inte har "en kärlek" genom att bara skriva saker som "din kärlek vill att ni reser bort." eller "be din kärlek om ursäkt" eller "blablabla i största allmänhet". Åter igen: det var ett förbannat tjat om "din kärlek".

Ett annat litet nöje jag har är att ögna igenom våra kvällstidningar. Häromkvällen var det Aftonbladet som stod på tur. På en av sidorna i nöjesdelen läs: skvallerdelen står det såhär: "Så förbättrar du självförtroendet". Aha, tänker lilla jag och börjar läsa. Kanske står det för en gång skull något annat än de uttjatade "gå rak i ryggen" och "ha ögonkontakt med den du pratar med"-tipsen.

Läser punkt ett till fem och, so far so good. Visserligen var det precis de uttjatade tipsen som man alltid stöter på, men ändå. So far so good. Lite mer far men not so good läser jag punkt sex: "Både genom att röra vid din partner…" Jaha, nu var det färdigt. Nu får jag inte ens ha mitt självförtroende ifred utan att "din partner" also know as "din kärlek" ska komma där och spöka. Återigen: det var ett förbannat tjat. Det blir inte bättre av att det står "partner" istället för "kärlek". Snarare värre eftersom partner låter som en omskrivnig för ett samboförhållande á la 50plus. Och dithän har jag inte kommit än vill jag bara meddela. För att återknyta till huvudtesen: det var ett förbannat tjat.

Kan jag inte bara få vara singel ifred, utan att behöva läsa om att "din kärlek vill si och så" eller "din partner ditt eller datt". Är det något fel på att vara singel? Varför är det så väldigt viktigt att ha "en kärlek" eller "partner"? Visst, det kan vara trevligt, det säger jag inte emot. Men det blir lite långrandigt att folk läs: astrologer och nöjesskribenter utgår från att detta är komponenter i mitt liv. Jag vill kunna läsa mitt horoskop eller få bra självförtroende, trots att jag är singel. Så snälla, lägg av med det förbannade tjatet!

Av Mikaela Lundblad 14 mar 2006 10:26