Sprickan i näringslivet

De största gnällspikarna verkar finnas inom Wallenbergsfären. Trots att börsbolagen aldrig tidigare varit i närheten av nutidens rekordvinster klagar direktörerna över det dåliga företagsklimatet i konungariket Sverige. Rekordvinsterna anses bero på sällsynt skickliga höga svenska tjänstemän, som därför rikligen måste belönas med miljardbonusar.

Vilket är rent nonsens. I rådande högkonjunktur, och i företagsvänliga Sverige, skulle till och med en schimpans ha svårt att misslyckas som ledare i flera av våra största bolag.

Finansmannen Robert Weil gick redan för sju år sedan till motangrepp mot gnölet i en debattartikel i DN. Weil riktade ett varmt tack till svenska folket för att detta folk med hårt arbete och stora försakelser gjort honom och landets övriga kapitalister stormrika under 90-talet.

Weil läxades snabbt upp av DN som slog fast att finansmannen inte förstod sig på "komplicerade ekonomiska samband". På DN är Bengt Braun direktör. Det är samma Bengt Braun som nu under Skandiarättegången erkänner att han inte begrep att bonusprogrammen skulle plundra bolaget på hundratals miljoner kronor. Man kan därför undra vem som begriper sig på komplicerade ekonomiska samband. Inte är det direktören på DN i alla fall.

Det finns svenska direktörer, egensinniga individer, som agerar mot Svenskt Näringslivs propaganda. Företagsledare som menar att bolag självfallet måste tjäna pengar, men att företagen också har andra samhällsuppgifter. Till dessa räknas bland flera andra Carl Bennet, ägare till Boliden, Getinge och Elanders.

Inte minst Ingvar Kamprad, IKEA:s grundare, en av världens rikaste person, har öppet visat sitt förakt mot företagare som inte tar socialt ansvar och som inte sätter anställda och kunder i första hand. Ingvar Kamprads tes är självklar. Utan anställda och kunder är ett företag ingenting.

Ingvar Kamprad menar också att man ska vara ärlig i affärer. Mot IKEA kan därför ställas exempelvis Ericsson och ABB, bolag misstänkta för mutbrott. Skandias förre ordförande Lars Ramqvist säger att lösningen på problemet med oetiska företagare är att stifta lagar som ska tvinga direktörerna att vara ärliga. Sådana uttalanden kan få vilken tänkande människa som helst att hamna i djupaste grubbel: vad pågår egentligen?

Etikkollegiet, som består av folk från näringslivet, skriver: "Kombinationen av ankdammsmentalitet och den egna plånbokens moral skapar risker för fel beteende. Skandia är ett exempel på ett klavertramp. Men vi tror att Skandia ska ses som en påminnelse att instrumenten i stora delar av företagssektorn är felstämda." DN 17/2 -06

Etikkollegiet slår fast att "dagens fixering vid kortsiktiga resultat gör att marknaden inte klarar etiken."

Den Heliga Marknaden kan alltså inte agera moraliskt, inte som den fungerar just nu i alla fall.

I SvD 9/3 -06 får Etikkollegiet svar på tal av direktören Mats Qviberg, vars investmentbolag Öresund har stora intressen i Wallenbergsfären.

"Det är av största vikt att vi stoppar det flummiga etikpratet innan det sätter krokben för företagandet", skriver han och sammanfattar därefter: "Moralpredikanterna vädjar till konsumenters och direktörers dåliga samvete som bräckjärn för att driva sin vänsteragenda."

Det finns alltså en tydlig spricka inom näringslivet. Där finns företagare och direktörer som propagerar för socialt ansvar, mer moral och långsiktigt tänkande. Dessa anses tydligen ha en "vänsteragenda".

Och där finns de som menar att bolagens enda uppgift är att ge arbetsfria inkomster åt aktieägarna, miljardbonusar åt tjänstemännen, och som propagerar att man ska skita i moral och långsiktighet och syssla med det man är till för, tjäna pengar.

Att socialdemokraterna skapat förutsättningarna för dagens situation är tveklöst sant. Ett valår som i år vore det därför intressant att få reda på vilken sida den så kallade Alliansen står? Etikkollegiets eller Qvibergs? Den frågan är intressantare än vp:s interna schabbel.

Av Roger Lord 09 mar 2006 16:32