Den gamla Svea vill inte handla julklapparna i oktober.
Hon vill äta lutfisk bara vid julen och servera semlorna
efter nyår.
Våren gör henne alltid lite rastlös
Redan i början av mars
väntar hon otåligt
En gång fick hon klistra månadsmärket för mars
i skolkalendern.
På märket var en teckning av en videkvist.
Ja, våren sjunger ännu i allas bröst
Kvitter och toner överröstar envisa snöflingor
och sopar slaskiga trottoarkanter.
Farten på Sveas rollator går i takt med våren.
Hon kommer när hon kommer,
i sin egen takt.
Inte mycket till nytta med att skynda på,
för hon kommer, en dag i taget
Och plötsligt får solen vattendroppar att spela musik
uti stuprör och uppe på värmda plåttak.
Det porlar, far och försvinner,
drar bort med kyla, fukt och dimma.
Så vaknar lökfamiljer uti bruna markens skrymslen,
knoppar till och tittar upp på Sveas häftiga gåmaskin.
I buskarna bredvid sitter ett ungdomsgäng och kvirrar,
för de ser också Svea med sin jättemaskin.
När månens skära tittar in till Svea i sin säng,
ser han en sommarblomma på en äng.
Men visst kvittar det väl om vi blandar,
årets alla tider,
i vår sköna längtan efter våren.
Svea drömmer nygamla drömmar
och i ett välkänt förmak,
väntar faktiskt våren!
Av Gun Lundberg 07 mar 2006 08:37 |
Författare:
Gun Lundberg
Publicerad: 07 mar 2006 08:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, försmak, våren, gamla, svea | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå