Små mirakel och Stora

Per Peter Haber är uteliggare och lever i tunnelbanan. Han är alkoholiserad, ensam och i starkt behov av en frisör.
När han av misstag blir gripen för stöld kommer han i kontakt med sin yngre bror, som han inte sett på över tjugo år. Efter att ha fått reda på att han har en dotter med sitt livs kärlek, vilken han övergav för många år sedan, börjar han på en resa till Skåne för att försöka möta sitt förflutna och gottgöra sitt svek. Med sig på resan får han ofrivilligt en ung lifterska, Amanda Renberg som envisas med att följa honom i hälarna. Det hela blir till en slags road movie, där de flesta Per träffar slår knut på sig i sin välvilja, från Abbas Michailis Koutsogiannakis som erbjuder mat och tröst, till Per Mattson, förvirrad alkoholiserad husvagnsägare som blir så tagen av Pers gestalt att han vill följa med till Skåne.

Den här filmen ger en sympatisk och ljus bild av Sverige och svenskarna. Här har en sluskig uteliggare som Per inte några problem att få lift har manusförfattaren någonsin försökt få lift i Sverige? och de flesta han möter ger gärna en hjälpande hand till någon som behöver det. Det verkar som ett trevligt land, var ligger det? Jag blir irriterad av denna skönmålning men inser sedan att filmen kanske är menad att vara en saga, en slags modern folkberättelse om hur det skulle kunna vara. Och i så fall är det väl ok.

Andra problem är replikerna. Ibland blir det rätt men ofta blir det lika naturliga replikskiften som i "Skilda världar" "Jag badade varje dag i havet när jag bodde i Skåne….. Jag var alltid ren!" säger Per vid ett tillfälle. Först trodde jag att det var en skämtsam replik, men sen insåg jag till min förskräckelse att det var på fullaste allvar. Det finns få skämt i den här filmen, det är en allvarlig film för allvarliga människor. Oavsett om man gillar replikerna eller ej så hade manuset behövt en omarbetning, historien känns ofta onaturlig.

Filmen har visserligen en del scener som träffar mitt i prick, men den räddas framförallt från kalkonfjädrarna av bra skådespelare. Peter Haber har verkligen sluskat till sig på ett underbart sätt, Amanda Renberg har stor utstrålning i sin roll som tonåring på glid. Hennes föräldrar ska skiljas, vilket förstås alltid är ett bra skäl att rymma sin väg tillsammans med en alkoholiserad, medelålders man. De andra skådespelarna är också bra, särskilt Michalis Koutsogiannakis. Tuva Novotny syns i en biroll som Pers dotter. Det hade varit passande att ge någon av Sveriges otaliga kämpande okända skådespelerskor rolllen. Jag har inget emot Novotny, tvärt om, men det finns väl ingen lag om att hon måste vara med i varje svensk film?

Fotot är lysande. Jens Fisher, som har fotograferat många svenska filmer , bland annat den natursköna änglagård och Under solen, kan verkligen konsten att skildra Sveriges vackra natur. Och som sagt, det är en sympatisk film som visar försoning och medmänsklighet som ett alternativ. Det är alltså en optimistisk film och på sina ställen ömsint. Den kommer kanske också bli ihågkommen för sina skickliga skådespelare och briljanta foto. Men knappast för sin kvicka dialog

Av Eleni Schmidt 13 feb 2006 10:14