Låt Bindefeldt arrangera nästa Grammisgala!

Återigen, för femtioelfte gången, gjordes praktiskt taget allting fel och nu när Grammisgalan år efter år har kritiserats av så många kan jag bara konstatera att det onekligen är dags för kostymgubbarna på branschorganet IFPI International Federation of the Phonographic Industry som anordnar Grammisgalan att ge upp och i fortsättning anlita Micael Bindefeldt eller någon annan kompetent festfixare att ta hand om evenemanget innan den svenska Grammisgalan går rakt ner i graven. Det märktes att flera nyckelfigurer inom den svenska musikbranschen lyste med sin frånvaro under gårkvällens evenemang.

Jag kan inte recensera TV sändningen. Jag såg den inte. Jag kan däremot berätta hur det var på plats i Cirkus eftersom jag var där. Låt mig börja med att berätta att i år blev grammispubliken ordentligt blåst på pengar av arrangörerna! Biljetterna till galan kostade 1.800kr per styck. I priset ingick en supé. "Bra", tänkte jag! Äntligen skulle detta bli en bra Grammisgala när man hade investerat så mycket pengar. Eftersom samtliga platser var fyllda kan man konstatera att det fanns 1.650 personer på plats Cirkus har 1.650 sittplatser Det betyder att IFPI måste ha fått ungefär 3.150.000kr i intäkter. Nu ska jag berätta vad vi som var där fick för våra 1.800 kr. Vi fick sitta på samma platser för vilka Cirkus teaterbesökarna betalar i genomsnitt 500kr för att se musikalen Mamma Mia. Dock till skillnad från Mamma Mia publiken fick vi, Grammispubliken, stå ut med uruselt ljud. Med undantag av Robyn vars ljudmix uppenbarligen fixades av hennes eget kompetenta gäng, var ljudet på de övriga artisternas framträdanden så dåligt att flera personer i publiken inklusive undertecknad faktiskt reste sig ur sina platser och avvek ner till baren för att slippa eländet! Efter prisutdelningen blev det supé, och då tänkte jag "Gud va skönt! Nu blir det kanonmat och bra service med tanke på vad biljetterna kostade." Men ack vad jag hade fel. Maten bestod av en hyfsad toast skagen följd av en alldeles för kall oxfilé med kalla grönsaker, kall sås och en potatisgratäng som hann bli kall medan man väntade på köttet! Ingen efterrätt utan bara kaffe - och nu kommer det värsta: Servitrisen kom och frågade om vi ville ha cognac, till vilket flera i mitt sällskap tackade jag. Vad servitrisen inte talade om för oss var att cognacen inte ingick i priset, så fick vi punga ut ytterligare 72kr. st. utöver det redan skandalösa biljettpriset!

Grammisgalan är ett evenemang som drabbats av olika former av kritik ända sedan den återkom på 80 talet efter några års uppehåll. Vi som arbetar inom musikbranschen betraktar Grammissen som vår yrkesbranschs enda årliga festkväll, men någon riktigt fest blir det ju aldrig därför att de gråtrista kostymgubbarna på IFPI är så förbannat klumpiga att de vet ungefär lika mycket om hur man anordnar en fest som om atomfysik! Dessa gubbar är definitivt inga festnissar och de begriper sig inte på hur man ska socialt stimulera sitt branschfolk. Visst är de trevliga nissar, men de är ju urtrista tjänstemannatyper - inte musiker eller musikentrepenörer. De skulle lika gärna kunna vara chefer inom Sjukvården. Min största reflektion när jag lämnade eländet på Cirkus var att om dessa 3.100.000kr istället för att investeras i den katastrofala evenemanget som jag just bevittnad, hade använts till att anlita en fextfixare som Micael Bindefeldt hade man troligen för första gången någonsin i Sverige, fått en riktigt grammisgala. Och vad är en riktigt grammisgala? Jo! Den består av mycket glitter och glamour. Tv tittarna borde få se Robyn, Darin, Laleh, Hellström & Company och andra kändisar såsom Lena Ph, Mikael Persbrandt mfl. när de anländer på en röd matta, precis som Grammissen i USA. Svenska folket och svenska mediekonsumenterna frossar i skvaller och kändisreportage. Det finns flera veckoblaskor som lever på skiten. När man då har möjligheten att ge mediekonsumenten en ordentlig servering av landets hetaste kändisar vid grammisgalan slarvar man bort saken totalt.

Jag undrar också vem det var som valde Ulrika Eriksson och Eagle Eye Cherry till programledare? De saknade humor. Här fick jag medhåll av kommentarerna på Aftonbladets läsares reaktioner till galan. Eagle Eye bör hålla sig till musik och Ulrika Eriksson ska definitivt hålla sig till sina småfjantiga tjejprogram istället för att leda en Grammisgala! Hon var stel och såg ut som hon skulle leda en debatt om unga tjejers arbetslöshet istället för att presentera superhäftiga popartister! Sen har vi artisterna som fick grammis. Det märks tydligt att svenska pristagarna lever i ett jantelagsfixerat samhälle och inte vågar sticka ut trots att det tillhör deras yrkesroll att så göra. Med undantag för Robyn som enligt min mening uppförde sig som den superhäftiga Madonna-lika världsstjärnan som hon förtjänar att vara, blev de andras kläder och tacktal urtrista. De saknade humör och det märktes att ingen av dem någonsin har gått i PR skola, såsom de flesta artister i USA exempelvis gör. Det bästa exemplet på detta var den unga Laleh, som istället för att vara positiv över sitt pris direkt gick på defensiven genom att säga så här i sitt första tacktal: "Alla Ni som tycker att jag inte borde få det här priset skall få veta att jag har jobbat hårt för det". Varför har denna tjejens skivbolag inte lärt henne hur man talar till en publik? Jag hoppas verkligen att hon lyssnade noga på Robyns lysande tacktal - och lärde sig något av det.

Men allvarligt talat, återigen till den katastrofala festen. Svenska musiker har ju under de senaste decennier varit världsledande. Sverige har givit världen en hel del bra musik och en rad framgångsrika artister och producenter så varför kan vi inte ha en RIKTIGT grammisgala för att fira våra framgångar? När jag säger "vi" menar jag musikbranschen och alla de som jobbar stenhårt för att lansera dessa framgångsrika artister. Alla dessa killar och tjejer som sitter och lyssnar igenom tusentals låtar dagligen för att välja ut nya "Darins" och "Lalehs". Alla musikförlag som ser till att vår svensk musik förvaltas globalt och all producenter som skapar det där "soundet" som gör våra artister populära. Dessa får en enda kväll att samlas, träffas och framför allt festa ihop. När de då ur egna fickor betalar ut 1.800 kr till deras branschorgan förväntar de att IFPI skall ordna en bra fest. Låt oss anta att av de 1,800 kr, 500kr gick till Cirkus för lokalen. Det betyder att vi fick betala 1.300kr för "äran" av att sitta vid långa trista bord och äta en "kall" supé. När man lägger märke till att Telia Sonera och Nokia varit sponsorer kan man bara undra hur mycket pengar IPFI fick av dem? Fanns det något överskott? I så fall vart tog de pengarna vägen? Går det så illa för IFPI att de blir tvungna att blåsa sina medlemmar genom att ge dem en urtrist middag som kan "NO WAY" ha kostat 1.300kr!

Om man frågar gubbarna på IFPI kommer de säkert att flina stolt och säga att de fått massor av positiva kommentarer om Grammissen. Men de lurar sig själva. Mitt råd till gubbarna är detta: Ring omgående till Bindefeldt och låt honom fixa nästa års grammisgala. Vi betalar gärna 2000kr styck bara vi vet att det blir en ordentlig fest. Då kan vi förvänta oss kanske Robyn som programledare och framför allt kan vi kanske förvänta oss att få riktigt champagne istället för det pinsamma "kattpisset" som vi fick som välkomstdrink!

Avslutningsvis - mina ovanstående kommentarer får trovärdighet av följande omständighet: Redan kl 23.30 började folk lämna Cirkus 1.800 kronor fattigare - eller kanske gick de till Café Opera eller andra vattenhål för att festa - på riktigt? Själv åkte jag hem och kollade vad Aftonbladets och Expressens läsare tyckte om Grammisgalan - deras sågning av Tv sändningen gör min ovanstående sågning att se ut som en hyllning!

Av William Butt 08 feb 2006 13:46