Vad fan är bildning?

Vi hittar de största filosoferna bland barnen. De ställer frågor från hjärtat, av nyfikenhet och längtan: Vem är jag? Vad är verkligt? Vem bestämmer? Margareta Strömstedt, författare och nära vän till bortgångna Astrid Lindgren, skriver i förordet till Jørgen Gaare och Øystein Sjaastads ”Pippi & Sokrates”:

”Att tänka själv är det mantra Pippi Långstrump viskar i barnens öron: Tro inte på fröken, på poliserna, på barnavårdsnämnden, inte heller i alla lägen på mamma och pappa!”

I hjärnan lär det finnas ett hörn för viktlöshet som är särskilt utvecklat hos barn och ger oss lust att klättra, springa, hoppa, gunga. Nog är denna medfödda viktlöshet ett suveränt uttryck för frihet, ett slags gränslöshet i tanke och handling. När vi börjar skolan tas detta kategoriskt ifrån oss. Syftet med skolan är primärt att disciplinera och likforma så att vi ska bli medgörliga nog att fungera inom systemets ramar.

Lindgrens Pippi jämför pluttifikation korvstoppning med muntration fri inlärning och lever efter den sistnämnda lustprincipen. Hon vägrar låta sig styras av vuxna auktoriteter och åberopar det anarkistiska slagordet: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!” Inför polis och barnavårdsmyndighet förbehåller hon sig rätten till självbestämmande, vilket Gaare och Sjaastad liknar vid Kants lära om individen som sin egen lagstiftare. Flickan med olikfärgade strumpor är således en civilisationskritiker, en övermänniska som visar att man kan ha makt utan att missbruka den.

Pippi kommer till småstaden och rör om i grytan. Hon är den bakvända världen. Hon kontrar snusförnuftet med gallimatias, så som dadaister och absurdister gjort före henne. Gaare och Sjaastad menar att ”Pippi är, liksom Sokrates, en befriare – från fördomar och ingrodda föreställningar, från falskt vetande och konventioner”. De ser henne som representant för kulturens alfa och omega, det för-civiliserade urkaoset och den bildade grekiska filosofins förståelse för regeltvångets och nyttighetens begränsningar.

Margaret Meads bästsäljare från 1928, ”Coming of Age in Samoa”, berättar om en i verkligheten existerande kultur där invånarna lever i harmoni och där fri barnuppfostran och liberal sexualmoral råder. Hennes upptäckter nagelfors och många anklagade henne för att försköna och ljuga, men Mead hade nått sitt mål; en debatt om det ”omöjliga”, om utopin. Denna anarkistiska grundsyn, som Rousseau, Locke, Nozick, Mead och andra studerat och anammat, utsätts ständigt för avsiktliga och oavsiktliga feltolkningar. Största missuppfattningen är att anarki står för amoralism, våldsamheter och upplopp. Pippi Långstrump visar att så inte är fallet. Anarki står för oberoende, mod och individens rätt att expandera och vara så som hon eller han är utan att låta sig kuvas av andras önskemål. En vedertagen sanning säger oss att den individ som får uttrycka sitt unikum är till mer glädje för sina medmänniskor än den som anpassar sig, visar falsk medömkan och lär sig att manipulera för att nå egna mål.

Världens starkaste flicka har kritiserats och censurerats genom åren och skulle säkert ha blivit bränd på bål om hon huserat i en annan tid. Så är det att vara otämjd, levande. Man klassas som en samhällsfara, en uppviglare av gigantiska mått. Men Pippi vittnar också om människans komplexitet, den som gör henne just mänsklig. Bakom äventyrslusten och råstyrkan anas ensamhet och vemod. Hon blir ledsen ibland och saknar sin mamma. Guldmynten spenderar hon på vännerna utan att begära något tillbaka, samtidigt är hon selektiv med uppskattning och kärlek.

För egen del gillar jag den fria pedagogikens filosofi, inlärning genom egna erfarenheter, lek och aktivitet, och tar avstånd från tuktarmentalitet och disciplinär uppfostran. Jag vägrade vapen vid mönstringen och ser mina höga skolbetyg som intetsägande. Filosofen Herakleitos slog huvudet på spiken när han för tvåtusenfemhundra år sedan skrev tidernas viktigaste mening:

”Stor kunskap leder inte till stor vishet.”

Översätter man kunskap med pluttifikation och vishet med muntration blir allt med ens glasklart. Pippi Långstrump är en förebild och ledstjärna. Hon visar oss det vi innerst inne tror på; att inget är omöjligt.

Boktips:
1. Pippi & Sokrates, Jørgen Gaare och Øystein Sjaastad
2. Coming of Age in Samoa, Margaret Mead
3. Anarki, stat och utopi, Robert Nozick

Av Stefan Whilde 27 jan 2006 23:01