Vackert och deprimerande

Den kan kategoriseras som diktbok men som ibland blir blandning av berättelse, prosa och pjäs.

Elisabeth är betrodd medarbetare i en liten firma och har ett förhållande med den frånskilde Roger, som har skaffat ett hotell med sin mamma. Deras kramar och liv i hotellsängar är "Soft fysik". Roger och Elisabeth är alltså tillsammans, men känslorna växer enligt Roger för fort, "Jag försöker men tar slut" Det är inte bara hans problem, verkar Robert Ståhl mena. De flesta bilder han målar upp är deprimerande, samhällsbilder som får spegla personernas kaos.
Elisabeth förskingrar pengar från en kund och flyr i en nyköpt bil. Till slut stannar hon vid ett litet hotell som bebos av Norman och hans mamma. Norman stoppar upp fåglar…
Den här boken har ett vackert språk. Bilderna som målas upp speglar en hopplöshet "Havens brottsjöar kastas men når inte fram till turbinerna" och en samhällskritik. Ofta blir det absurt humoristiskt. Vad sägs till exempel om det här påståendet; Väldiga ekonomer handlar instinktivt och mängder av handelsmän rapporteras bortsköljda i sin egen representation" Sedan får vi läsa mer om Roger och Elisabeth, vars liv och kärlekshistoria blir meningslös.
Men det här är först och främst ett diktverk, inte en prosaberättelse, vilket bevisas av orden som byggs i absurda och vackra meningar, och som bör läsas högt.
Inte särskilt soft, men snyggt språk

Av Eleni Schmidt 22 jan 2006 20:39