Seven swords Qi jian Betyg:G

Kina i början av 1600 talet. Ching dynastin har precis tagit makten i Kina. Rädsla för uppror har gjort att manchurierna har beordrat förbud mot kampsport. Alla som trots detta försöker försvara sig med slag och sparkar ska fångas och dödas, med belöning åt mördaren. Eldvind, en opportunistisk general som gärna brister ut i ett ondskefullt skratt, ser möjligheten att bli rik . Tillsammans med sina tolv stridsmän med namn som "sten besten" och "svarta anden" börjar han en etnisk rensning i de byar som kan misstänkas vara illojala mot den nya regeringen. En liten by där alla, även kvinnor har lärt sig kampsport för att skydda sig mot banditer är givetvis i stor fara. Men en ung kvinna i byn får hjälp av en gammal man med ett våldsamt förflutet. Han leder henne till himla berget där en grupp svärdsmän går med på att rädda byn. Dessa sju, alla med extraordinära svärdstalanger, leder byn i en reträtt för att de lättare ska kunna möta Eldvind. Men det finns en förrädare bland byborna.

Hark Tsui anses vara en av de bästa regissörerna av kung fu filmer. Han har gjort filmer inom den skWuxia genren en slags kinesiska riddarsagor som till exempel Swordsman, New Dragon Inn och Once upon a time in China. Här har han gjort en film som bygger på en bok av Liang Yu Sheng vars upplägg påminner lite om Akira Kurosawas De sju samurajerna, men utan ett intressant persongalleri. De kvinnliga karaktärerna är mest utmejslade, men även de stannar i klicheer. Vad beträffar sju riddarna där en kvinna också ingår gav jag efter tag upp med att försöka skilja dem åt, de har inte tillräckligt många repliker och har ungefär samma kläder. Deras motståndare är mer intressanta, speciellt som de alla är vitsminkade som gothare, men inte heller där lär man känna någon karaktär särskilt väl.
Nåja.

Det här ska vara en kampsportsfilm, inte en psykologisk thriller. Det är bara det att kampsporten inte är särskilt raffinerad eller spännande, det blir mest skutt och volter av alltihopa. Kanske är jag avtrubbad efter Crouching Tiger Hidden Dragon, men jag blev inte imponerad. Och jag satte inte på nålar av spänning heller. Däremot är det bra musik till.

Filmen är också på tok för lång, historien är inte tillräckligt intressant för att hålla en alert i 2.5 timmar.
Den här filmen ett fåtal starka scener. Ämnen som främlingsfientlighet, pacifism och förlåtelse behandlas på ett sympatiskt sätt. Fotot är lysande, musiken är bra och skådespelarinsatserna är ok, vilket gör att filmen med knapp nöd får godkänt.

Av Eleni Schmidt 13 jan 2006 23:02