Jag blev utsparkad ur pressen

Men det var längesedan, under 1970-talet. Det som låg mig varmast om hjärtat var feministiska frågor, eller könsrollsfrågor, som det då ofta kallades.

På detta område var omedvetenheten och intoleransen total, både inom och utom pressen. Man blev mobbad och trakasserad vart man kom. 1971 hade jag gett ut en mycket radikal könsrollsbok, som väckte uppståndelse.

I maj 1973 började jag ett sommarvikariat på Göteborgs-Posten. Det fanns medarbetare där som reste sig upp och gick när jag kom in i ett rum. Det fanns en del som smällde igen dörren framför näsan på mig. Men jag skall också säga att det fanns dom som var väldigt positiva och trevliga.

Så småningom skulle jag söka nytt jobb och använde en av cheferna på GP som referens, dumt nog utan att tala om det för honom. Jag sökte några anställningar som journalist på olika tidningar runt om i landet. Jag blev lovad anställning på flera ställen. Men plötsligt gjorde redaktörerna en kovändning. Nej, jobbet hade gått till någon annan.

Till slut sökte jag mig till personaltidningsvärlden. Aldrig tidigare hade jag jobbat på en personaltidning. Jag fick arbete som informatör på Svenska Fläktfabriken och innan jag började där avkrävde jag ett löfte om att jag verkligen skulle få jobbet.

Det löftet höll presschefen Stellan Björk. Detta trots att min referens på GP sagt till honom att jag var en rabiat kvinnosakskvinna. Stellan Björk, den hedersmannen, höll sitt löfte, medan chefer i den vanliga pressen svek.

Omdömet från GP var orättvist. Jag skötte mitt jobb utan att blanda in mina synpunkter i könsrollsfrågor. Bara när det var befogat försökte jag slå ett slag för ökad jämställdhet. Det behövdes sannerligen på den tiden.

Jobbet på Fläkt blev ett av de roligaste jag någonsin haft. Jag fick resa runt och skriva om företagets bolag runt om i världen.

Mariann Andersson
journalist och författare

Av Mariann Andersson 10 jan 2006 18:58