Att skrapa mot det vita är meningslöst.
Det blir inga blodspår då man skrapar mot det vita.
Det är bara naglarna som blir blodiga.
Det blir inga spår då man försöker tumla om i det vita.
Spåren snöar igen innan någon ens hunnit se dem.
Det vita reser sig ibland som valv,
mäktiga och allomfattande, man bävar och vet varken ut eller in.
Det vita vill aldrig prata med en.
Dess mjuka stumhet fångar och bäddar in alla ord,
bäddar in alla själar, embedded souls;
här är kriget och här det vita; välkommen
krigare, vi visste väl du var en av oss.
Av Bo Celin 08 jan 2006 05:33 |