Vägens fortsättning

Människan har ändrat förutsättningarna. Hon har tagit herraväldet över planeten, omdanat landskapet och tämjt naturen, ändrat förutsättningarna. En lång utveckling har lett fram till den punkt där vi står idag.

Nu har mänskligheten nått ett stadium då de basala behoven är tillfredsställda. Över hela planeten och här i västvärlden gäller kampen att öka vår redan absurt höga standard. Att öka tillväxten för att kunna konsumera ännu mer.

Tyvärr har människans framfart medfört problem. Inte bara för andra biologiska livsformer, utan nu också för henne själv. Luftföroreningar, försurning, nedsmutsning och vidgat ozonhål drabbar också människor. Också denna förändring av jordens klimat som orsakat katastrofala oväder, översvämningar, extrema värmeböljor, ökenspridning och smältande polarisar drabbar också människor. Konsekvenserna av den globala uppvärmning som påbörjats under vår tid, är inte överblickbara.

Dessa oönskade bieffekter av den mänskliga kultiveringen av naturen har inte uppstått av överlevnadsskäl. De har till största delen uppkommit genom den bekvämlighet, den överkonsumtion, den girighet, den lyx och den flärd som vi vill omge oss med. Den är orsakad av våra sämre egenskaper.
Paradoxalt nog verkar det inte som om människor mår särskilt bra i detta överdrivna välstånd. Missbruk, våld, ensamhet, sjukdomar, övervikt, stress, glädje- och kärlekslöshet, vilsenhet tycks prägla människor i vår tid.

Exempelvis:
Massbilism har bara funnits i ett femtiotal år här i västerlandet. Men på denna mycket korta tid i ett evolutionistiskt perspektiv, har bilen kommit att betraktas som en nödvändighet. Man omformar städer och landskap och människor förändrar levnadsmönster när de blir bilister.
Men förutom att bilen förorenar, bullrar, tar plats och innebär fara för andra, så mår inte heller bilisten särskilt bra. Han får för lite motion, han sitter och har tråkigt, han tappar känslan för andra människor och för natur, han får dålig ekonomi, han stressas av bilköer, i jakt efter parkeringsplats, han får ingen frisk luft.
Det finns kanske dom som bor isolerat, för vilka bilen underlättar tillvaron, men de allra flesta skulle må bättre av att gå, cykla eller åka kollektivt. Likafullt åker folk bil, stressar, betalar bensin och parkeringsplatser och motionerar på dyra gym. Och tänker att hennes bidrag till växthusgaserna är försumbart. Kanske har man gått på marknadsföringens indoktrinering. Kanske har man trott att bilen skapar frihet, att den höjer ens status, att man får vackra kvinnor om man kör bil. Men på kort tid har man gjort sig beroende av den. Men de avgaser enskilda bilister orsakar är kanske den främsta orsaken till växthuseffekten

Kanske finns det också i vårt samhälle ondskefulla krafter som har intresse av att tona ner miljökonsekvenserna av det onaturliga liv vi för. Som tjänar pengar på att människor faller för bilismens status, som tjänar pengar på onödigt resande, som skor sig på mänsklig svaghet, som exploaterar våra sämsta sidor och som vill förändra samhället i en onaturlig riktning. Som vill sälja bilar i Indien och Kina, som vill dra in andra kulturer i vår resurskrävande och miljöförödande livsmönster. Som gör det av ondska, av ansvarslöshet, av enfald eller av girighet.

Men ändå har varje individ ett ansvar för sitt beteende. Det är den demokratiska principen. I den principen deklarerar vi vår tro på mänskligheten. Att människors totalitet vill något gott, livsbefrämjande, har ansvar och tänker på framtiden. Och att människan genom sina ställningstagande kan förändra rådande förhållanden.

Myndigheter kan liten utsträckning få mig att vilja, önska eller tänka någonting. Jag tillåter dem i minsta möjliga mån bestämma över mitt liv och mitt handlande. Tvärtom har alla rörelser som engagerat människor har kommit inifrån. Och från folket. Så har det varit med väckelserörelsen, med fackföreningsrörelsen, nykterhetsrörelsen, med feminismen.
Myndigheter kan göra politik av människors engagemang. Men engagemanget måste komma från människor.

Men trots att det nu är fastslaget att människan påverkar klimatet verkar inte människor bry sig. Trots att vi i vår generation lämnar en värld där det rått naturliga förhållande i elva miljarder år, en värld med frisk luft och rena vatten, naturliga klimatförhållanden, mångfald i växt och djurliv, kärlek mellan män och kvinnor, mellan föräldrar och barn, verkar man inte vilja inse allvaret eller vara medvetna om steget. Steget in i en artefaktisk, humanoid värld där naturens lagar upphört att gälla.

Är det så här vi vill leva våra liv? I denna miljö, i smogmörka megastäder, i denna bekvämlighet, i denna ansvarslöshet, i denna förkvävande trygghet. I ett växthus med artificiellt klimat. Är det i detta skick jag skall överlämna planeten till efterkommande. Som en science-fictionvärld i vilken kommande generationer bara kan drömma om fågelliv och mångfald av växtlighet, om orörd natur. Drömma om en natur vars skönhet kunnat väcka människors kärlek och engagerat målare och poeter. Och sörja över att ingen väg tillbaka är möjlig.

Västervärlden leder världens utveckling. Vi har de starkaste ekonomierna, de bäst rustade arméerna, vi har det kulturella övertaget, den åtråvärda, men förödande livsstilen. Därför är det vi som måste ta ansvar. Och vi måste ta ett individuellt ansvar, i vår livsföring, om vi vill en förändring av en pervers utveckling.

Av Jan Wiberg 04 jan 2006 11:50