sourze.se
Artikelbild

Statsråd - ett drömjobb

De senaste veckornas debatter i media har till stor del präglats av hur utrikesdepartementet och regeringen skött arbetet kring organisationen av hjälp till de drabbade i tsunamikatastrofen.

Åsikterna är i vissa fall delade men de flesta verkar missnöjda med UD:s insats. Det har skrivits om huruvida någon ringt någon eller inte, om någon ljugit eller inte. Ja, kanske har någon ljugit, kanske inte. Det är dock inte det intressanta.

Istället för att fundera kring vad som är moraliskt riktigt eller inte, frågar jag mig vad som står i exempelvis Laila Freivalds anställningsvillkor och vilka ansvarsområden hon har. Jag vill inte påstå att jag lagt ner fasansfullt mycket tid på detta. Efter två timmars surfande och två e-mail till Regeringskansliet fick jag fram följande information.

Jag började med att titta på riksdagens hemsida och hittade det här under länken "Arvoden och förmåner":

"Riksdagsförvaltningen förser ledamöterna med sådan teknisk utrustning som är viktig för riksdagsuppdraget."

Borde inte Regeringskansliet ha kunnat avvara en slant från de blygsamma 5 767 197 000 kronor som de spenderade under år 2004 och införskaffat fungerande kommunikationsutrustning till statsråden som statsråden också hade kunnat tänka sig att använda? Enligt deras årsredovisning står det dessutom att det under år 2004 arbetade 4575 personer för regeringskansliet men tydligen var ytterst få av dessa anträffbara de närmaste dagarna efter katastrofen.


"Reglerna för ledamöterna utgår från att de arbetar med sitt uppdrag 365 dagar om året. När en ledamot är sjuk eller föräldraledig minskas arvodet i stort sett enligt samma regler som för statsanställda, men beräknat på sju dagars arbetsvecka."

Tydligen arbetar alltså riksdagsledamöterna 365 dagar om året. Det kanske låter tufft men med tanke på att de får en grundlön på 48000 kronor i månaden så är det inte så farligt anser jag. Ofta har jag lagt märke till att det är mycket tomt i stolarna under debatter i Riksdagshuset, men de jobbar säkert hemifrån och har någon avancerad uppkoppling som Riksdagsförvaltningen ordnat åt dem. Läs gärna mer om detta under "utrustning och kostnadsersättning". För att riktigt spetsa till den lilla riksdags-safarin vill jag tipsa att läsa om "inkomstgarantin" och att ta en titt på våra folkvalda representanter.


På regeringens hemsida var det lite svårare att få fram information om hur många dagar per år ett statsråd ska arbeta. Däremot var statsrådens och statsministerns ersättningar tydligt utsatta.

"Statsrådsarvodesnämnden har fastställt nya arvoden till statsråden från och med den 1 juli 2005. Arvodet till statsministern höjdes med 5 000 kronor till 116 000 kronor per månad. För övriga statsråd höjdes arvodet med 4 000 kronor till 93 000 kronor per månad. Statsrådens löner omprövas en gång om året av Statsrådsarvodesnämnden vid riksdagen."

Tyvärr har jag inte svar på vad Statsrådsarvodesnämnden gör den delen av året de inte omprövar statsrådens löner, men jag kan stoltsera med att jag år 2005 höjde min lön lika mycket som statsministern, och inte var det för att jag gjort mig oanträffbar. Vilket nu, när jag har facit i hand, kanske är den rätta metoden egentligen? Det fungerar ju för Göran och statsråden. Men nej, för att höja min lön lika mycket var jag tvungen att hitta ett nytt, mycket bättre avlönat arbete och säga upp mig vilket i sin tur orsakade en liten tumult på min arbetsplats. Min chef omvärderade mina insatser, gav mig en bättre tjänst och höjde min lön.

Vilken tur att Göran Persson, arbetarklassens främste talesman, slipper göra på samma sätt. För att inte tala om Freivalds lönesättning. Enligt regering och riksdag är hennes månatliga insats värd lika mycket som 5,25 undersköterskors med genomsnittslön. Är det bara jag som tycker att det är fantastiskt att dessa arbetarklassens företrädare kan belöna ett gott arbete? Så snopet om tant Freivalds inte alls hade fått en fin lön för sitt tunga arbete, om tråksossarna hade fått för sig att vara lite politiskt korrekta. Tursamt nog, eller är det skicklighet, valde de att ersätta henne med det hon är värd.
Att det på regeringens hemsida tydligt står "Till utrikesförvaltningens uppgifter hör att hjälpa nödställda svenskar i utlandet." tycker jag inte att vi behöver hänga upp oss på.
Alla kan ju faktiskt göra fel… Eller?

Om riksdagsledamöterna anses arbeta med sitt uppdrag 365 dagar per år för 48000 kronor i månaden, hur många dagar per år anses statsråden arbeta med sina uppdrag?

Stellan Broman på Regeringskansliet svarade nästan på min fråga: "Eftersom statsråden är uppdragstagare har de ingen reglerad arbetstid utan fullgör sitt uppdrag som statsråd i princip dygnet runt. Detta framgår indirekt av skrivningen i 2 och 3 §§ i lagen d.v.s. om statsråd som inte kan fullgöra sitt uppdrag p.g.a. sjukdom o.s.v. Några särskilda föreskrifter om vad uppdraget som statsråd innebär finns inte.".

Detta är alltså lite av en tolkningsfråga. Om man tittar på det som står i Sveriges Rikes Lag så säger skriften följande:

" 2 § Om ett statsråd inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av
sjukdom, skall avdrag göras på statsrådets arvode och sådan
avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad som avses i 6 §.

Under de första fjorton dagarna av en sjukperiod görs avdrag enligt
de bestämmelser som gäller för tjänstemännen i regeringskansliet.
Avdraget per dag därefter är 15 procent för den femtonde till och med
den nittionde dagen samt 25 procent för de därpå följande dagarna.
Avdraget skall beräknas på grundval av arvodet,
avlöningsförstärkningen och tillägget delat med antalet dagar i
månaden. Lag 1996:1087. "

Lägg märke till att avdraget ska beräknas genom att arvodet blir "delat med antalet dagar i månaden" vilket jag tolkar som att de är i tjänst hela tiden eftersom en månad för medelsvensson består av ca 20-21 arbetsdagar, semester och speciella helgdagar borträknade.

Om man samtidigt ska lita på Stellan Broman, vilket jag gör, så finns inte några "särskilda föreskrifter" på vad att vara ett statsråd innebär. Av det drar jag slutsatsen att jag också vill vara statsråd. Jag vill tjäna 93000 kr i månaden och kunna stänga av mobilen när jag pillar mig i naveln i vetskapen att det är helt okej, så länge jag inte är sjuk. Är jag sjuk ska jag få löneavdrag men om jag rullar tummarna behöver jag nödvändigtvis inte vara sjuk och gör på så sätt inget "fel" genom att inte göra mitt jobb, eftersom det inte står något särskilt om hur mitt arbete ska utföras i det avseendet. Byråkrati gynnar verkligen vissa, särskilt dem som skriver lagarna och lever i tryggheten att ingen kommer eller orkar att ifrågasätta dem.

Personligen tycker jag att statsråden ska vara tillgängliga jämt med tanke på deras lön, deras ansvar och den position de har. Det kan te sig omänskligt att de inte ska få fira jul, kanske någon tycker, men ha då i åtanke att det finns många som arbetar under julen med mycket lägre ersättning än vad statsråden har. Jag har svårt att finna förståelse för denna svårtillgänglighet under den perioden. Om de vill vara lediga under julen ska de välja ett annat yrke. Göran Persson utser statsråden och det är alltså han som bär det yttersta ansvaret. Eftersom Göran själv inte var vidare tillgänglig kan jag tänka mig att han heller inte gjorde det hans tjänst egentligen kräver. Skulle han känna minsta gnutta respekt för det svenska folket hade han sparkat de ansvariga och avgått själv, men det gjorde han inte. Jag vill minnas att han sagt att det inte skulle tjäna något syfte om de avgick.

Hur mycket jul kan man fira? Om en främmande makt skulle få för sig att invadera Sverige på juldagen, ska man då be dem vänta eller ska vi acceptera ödet och säga att det är okej eftersom vår regering firar jul? Det skulle se fint ut i historieböckerna.

Jag kan komma på ett syfte åt Göran - att någon som är lämpad för arbetet och vill utföra det har tjänsten istället för en som uppenbarligen hellre vill vara hemma med julskinkan. Det svenska folket är hans arbetsgivare, inte han själv.

Jag vill avsluta med en vacker mening som jag hittade på regeringens hemsida. Den säger allt om vår fantastiska demokrati där varje medborgares åsikt väger lika tungt:

"Folkomröstningarna är vanligen enbart vägledande och riksdagen måste inte följa resultatet."

Det låter som en sann demokrati…


Om författaren

Författare:
Milan Ovrlinic

Om artikeln

Publicerad: 02 jan 2006 01:34

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: