Friskvård

Kära dagbok.
Sitter ensam och funderar på året som gått. Fetare än någonsin. Kinderna guppar när jag går. Jag skriver till dig för jag vet att du lyssnar tålmodigt. Jag vet inte vad friskvård är. Är det att vårda sig frisk? Men jag är inte sjuk. Jag är inte krasslig, inte ens snorig. Men jag inser att jag måste friskvårda mig, snabbt. Annars kommer något hemskt att hända. Nu vet jag inte hur man gör för att friskvårda. Om jag inte gör det dör jag en hemsk död, så mycket fattar jag. Som ett tåg som rusar mot en avgrund, som ett cornflakes guppande på stormpiskat hav går jag mot min död med blodådror spända som en pumpad cykelslang.
Men det finns ett ljus i mörkret... Pauline. Jag har aldrig träffat henne men det är hon som ska göra det. Ja. Det åratal av hån och smälek inte kan ordna ska hon fixa till på tre månader. Jag sätter allt mitt hopp på henne. Min sista chans.

Bakgrund:
Började på ett framgångsrikt it-företag när jag var en yngling, rak i ryggen, vågor i håret, stadig blick. Och vad är resultatet? Förfall. Glasögon, inget hår kvar, jo i näsan och i öronen frodas det, varför det? Ok kära dagbok, låter jag gnällig? Krisar jag? Svaret är ett rungande NEJ eller kanske. Det är bara det att jag på senaste tiden blivit medveten om att jag har en kropp och att det är den som folk ser. Fokuseringen på hälsa och friskvård har gjort mig sjuk och eländig. Jag har börjat jämföra mig. Inte med mig själv utan med andra. Mot bilder. Som en tonårstjej. Är det så anorexi uppstår? Jag har blivit sjuk och eländig på samma sätt som en naken man i bushen blir medveten om sin nakenhet när han träffar en vit man i kostym och safarihatt. Som en lycklig och fri barnunge som lär sig läsa och får se bokstäverna ADHD.

Riktig friskvård upplever jag i badkaret. Där får man vara i fred med sina tankar. Där kan man i lugn och ro låta sig värmas av smekande varmvatten. Lyssna på musik, läsa en bok. Ja, så borde det vara, så är det tänkt från början. Men sanningen är en annan. Kaos. Det slår aldrig fel. Nån dyrkar upp låset och går in som om det vore det mest naturliga i världen. Inbrott, hemfridsbrott.
- Varför ska du ligga här och ta upp ett helt badrum för dig själv? Vad får dig att tro att du ska kunna slappa ifred?

På vår badkarskant står, och jag räknade två gånger, 18 plastförpackningar i olika form och färg så att man inte får plats med vare sig armar eller ben, rör man sig rasar de ner i vattnet. En lustig grej jag lagt märke till är att det inte står schampo eller tvål eller balsam på flaskorna längre utan det står alltid nått annat på flaskan, jag fattar inte hur de andra i familjen gör för att hitta rätt. De behöver å andra sidan inte glasögon som jag behöver efter att jobbat på ett framgångsrikt it-företag i många år. De här flaskorna som står uppradade på badkarskanten är alla "nästan" tomma och jag har funnit min viktiga roll i familjen. Nämligen att tömma slattarna. Jag arbetar frenetiskt för att göra slut på kemikalierna, till sist fyller jag på lite vatten för att få ut det sista. Det är en kamp jag aldrig kan vinna eftersom det hela tiden fylls på med nya flaskor, ännu färggladare, ännu mindre text på engelska prohair, decoré?? Kan det förklara mitt håravfall?

Samma viktiga uppgift fyller jag i köket. Vem äter upp ostkanter, pressar ur det sista ur kaviartuben, äter gammalt bröd? Jo, jag. Kan det förklara min övervikt? Alla andra äter färskt bröd från bageriet, dricker nyöppnad mjölk, skär bort en centimeter ost från den nya osten innan de tar en skiva. Men inte jag. Jag räddar världen från överkonsumtion, protesterar mot slitåsläng samhället och äter det som andra ratar. Duktig? Nej men ändå känner jag mig överlägsen andra. Jag har kommit på nåt, avslöjat nåt, men vet inte riktigt vad. Jag slänger inte ens tomkartonger och annat bråte för det är bra att elda med i kristider, förra helgen var kristider kom knappt in i garaget och jag eldade upp allt jag lagrat där. Vilken brasa, kartonger brinner bra. Jag har en eldstad där vi eldar för kråkorna. Men det gör inget, det blev ändå vrålhett innomhus och jag räknar alla slantar jag tjänar på elräkningen.

Två saker:
1.När jag kommer upp på övervåningen är det nån som har öppnat fönster och dörrar för det är för varmt och osigt, iskallt.
2.Tv´n fungerar inte. Värmen från brasan har smält ner antennen på taket. Antennnen är en bit ovanför skorstenen och tydligen har det sett ut som en svetslåga som brände både kråkor och antenn, enligt en granne. Droppande plast och lättmetall såg "coolt" ut. Antennen köpte jag för att det behövdes för digitalboxen. Bra att ungarna får lära sig att man kan ha kul utan tv. Sällskapsspel och samvaro i köket bygger upp och stärker familjer. Om man hittar tärningen.

Av Roland Katzler 02 jan 2006 01:20