Eftertankar

Sergels torg var svart av präster och diakoner i sina ämbetsdräkter en solig onsdagseftermiddag i oktober. Jag hade samlat stiftets alla präster och diakoner till möte, cirka 650 personer. Den sista dagen av mötet valde vi att samlas i det offentliga rummet mitt i Stockholm för att inleda den gudstjänst som sedan fortsatte i Storkyrkan och avslutades på Stortorget. Vi bad en bön för Stockholm, den stad där så många språk talas och olika traditioner möts. Och vi bad för oss själva och vårt uppdrag, för barn och ungdomar, uppgivna och beslutsfattare.

För beslutsfattare har vi inom kyrkor och samfund bett extra mycket under året. Ärkebiskop KG Hammar krävde i ett julbrev till regeringen för ett år sedan allmän flyktingamnesti. Detta blev början till en folkrörelse, och det så kallade Påskuppropet, som sedan resulterade i att riksdagen i höstas tog beslutet att flyktingar med avvisningsbeslut ska få förnyad prövning. Särskild hänsyn ska tas till barn och deras familjer.

Arbetet för en humanare flyktingpolitik har präglat detta år. Jag minns att jag sa i min nyårspredikan för ett år sedan att vi i Sverige bär ut apatiska flyktingbarn som vore de en säck potatis. Detta är ovärdigt ett demokratiskt styrt och fritt land och visar förakt för det som Gud skapade till sin avbild - människan. Min önskan var att den ena katastrofen - flodvågskatastrofen i Sydostasien - inte skulle skölja bort alla andra katastrofer.

Arbetet för alla människors lika värde har präglat året. Svenska kyrkan har nyligen beslutat att
samkönade par ska kunna få sin förbindelse välsignad i kyrkan. Homosexuellas roll i samhället och synen på homosexuell samlevnad har diskuterats länge. I Stockholms stift ligger vi i framkant med detta och har i över tio år haft en process av bön och samtal. Därför var det med både glädje och förväntan som vi nyligen kunde välkomna den anglikanske, öppet homosexuelle, biskopen Gene Robinson från USA och fira gudstjänst tillsammans med honom här i Stockholm.

Under året har 100-årsminnet av Dag Hammarskjölds födelse uppmärksammats. Ett av hans vägmärken lyder: "Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt."

Vi behöver ibland ord för att hålla fast vid en vision. De små stegens tyranni är att vi förvandlas utan att vi upptäcker att vi gör det. Våra ideal bleknar och målen försvinner. Vi blir främlingar för oss själva. Är detta jag? Har jag varit delaktig i detta? Varför har jag inte reagerat?

Djävulens främsta redskap är ofta är tvinga oss att göra det näst viktigaste istället för det viktigaste.

Därför inför det år som ligger framför: hjälp mig att se långt och hitta rätt och förstå vad som är det viktigaste.

Av Caroline Krook 20 dec 2005 21:07