En modern julsaga

Kilometerlånga köer ringlar genom våra varuhus. Alla storhandlar till jul. Det ska handlas mat och dryck, det ska köpas klappar till stora och små. Återigen slår julhandlen alla tidigare rekord. Det armbågas, det knuffas, det trängs, det till och med hotas om våld i jakten på den perfekte julklappen. Mp3-spelare, kameramobiler,quickgrillar, pizzaqmaskiner, läskapparater, pokemonfigurer, pspkonsoler och bratzdockor. Ja, listan kan göras lång. Allt detta och lite till förpackas i glittrande vackra omslagspapper och delas ut av en varm, svettig och till slut väldigt uttråkad granne till alla som sitter där och förväntansfullt tindrar med ögonen, samtidig som det kör i magen efter alla ton med julskinka, sylta, köttbullar, prinskorv, sill, ål, pastej, ägg, risgrynsgröt, lutfisk, julkakor, julnötter, skumtomtar, lussekatter och alladinchocklad allt detta är nerskjölt med vardera minst 40 liter av allehanda drycker julmust, julcoca-cola, julsnaps och julöl.

Granen står där pyntad och grann, den glittrar ihop med barnens ögon, pappret på klapparna slits av och hamnar till slut i samma hög som dom nya hippa julklapparna gör.
Framåt kvällen när julesnapsen har fått sin verkan börjar ångesten komma smygandes över alla pengar som är förbrukade, över dom exta centimetrar som har lagts till i midjan efter all den goda maten.

Någonstans långt bak i huvudet finns något som pockar på uppmärksamhet, det popar upp emellanåt som en liten smällkaramell, men snabbt som attan stoppas det in en ny julnöt för att döva tanken på det som kan bli jobbigt.
Tanken på dom som vi i våra pyntade, glittrande hem effektivt stänger ute från vår julefrid. Dom ensamma, dom rädda, dom hemlösa, dom straffade, dom dömda, dom som fick fel föräldrar. Dom som av samhället sedda som paria, vår kollektiva belastning. Dessa små barn som får titta på när Mor och Far med eller utan vänner dricker in julefriden ur den stora vita plastdunken som kostade dom sista slantarna. Dom som får se Kalle Anka på riktigt när Farsan spöar upp Morsan i en ordentlig julsmäll. Dom ensamma på någon parkbänk skålar God Jul med sig själv i den nyköpta t-spriten. Alla dom som av någon anledning sitter omhändertagna inom den statliga regin, som säkert bittert ångrar vad dom ställt till med, på alla dessa skrivs det på näsan hela December att nu är det jul, julen som är värmen, ljusets och gemenskapens högtid.

År efter år efter år gör vi det. Vi slänger igen våra dörrar, vi låser, vi spelar Bjällerklang så högt för att vi ska slippa höra alla deras röster. Vi köper vår julefrid med julklappar och julmat. Vi dunkar oss på våra egna axlar i det pompösa julhem vi skapat. Signifikativt för julen har blivit massor av mat, massor med julklappar och massor av låsta dörrar. Var sin klapp på kinden att dela med av all julmat så blir julen det som det var tänkt. Gemenskap till alla.

God Jul på er alla

Av Thea Gianneschi 11 dec 2005 12:18