Karensdag för vård av sjukt barn tack!

Den som betvivlar sanningshalten i det, kan ju roa sig med att kontrollera den senaste höstlovsveckan mot siffrorna för "hemma för vård av barn"-statistiken. Bara på min arbetsplats, där vi är en arbetsgrupp på 60 personer, var sammanlagt sex personer frånvarande den gångna veckan med motiveringen vård av sjukt barn. Det är minst 100 procent mer än normalt.

En något oseriös slutsats av det är att man borde slopa nämda lov i skolan, eftersom ledigheten tenderar att göra barnen bra mycket sjukare än normalt. Det jag tror, och många gånger sett ganska klara exempel på, är att man väljer att kalla sin egen frånvaro för "vård av sjukt barn" när man egentligen är hemma av helt andra skäl. De skälen kan nog variera kraftigt och jag tänker inte påstå något mer än jag kan belägga, men ofta handlar det nog om egen sjukdom istället. I ett par fall har jag stött på personer som är helt öppna med att de uttnyttjar föräldraförsäkringen för att slippa karensdagar och jag tror inte att de är de enda.

Så varför är jag då upprörd nog för att skriva en artikel om det här? Skälet är enkelt: I dessa tider hör man ofta klagomål på såväl ersättnigssystem som försäkringssystem vad det gäller våra unga. Barnbidraget är för lågt, sjukersättningen för låg, pappaledigheten o mammaledigheten alltför styrd o orättvis etc etc. Faktum är att vi i det här landet redan har VÄRLDENS bästa föräldraförsäkringssystem. Faktum är att det inte finns ett enda land inom EU som kommer i närheten av det skyddsnät våra barnfamiljer ånjuter. Ändå är man inte nöjd och ändå fortsätter fusket med det man redan fått att öka. Jag har all respekt för att det är tufft att ha barn i dessa tider, både tidmässigt och ekonomiskt. Jag håller också med till 100 procent om att det är allas vårt gemensamma ansvar att se till att våra unga ges alla möjligheter till en trygg och jämställd uppväxt. Däremot naggas min övertygelse om just allt sådant lite i kanten, varje gång jag konfronteras med de problem jag beskrivit i den här artikeln.

Jag har själv inga barn, men den skatt jag solidariskt betalar tillsammans med alla andra skattebetalare från min lön varje månad, hjälper till att betala för allt det de unga i vårt samhället behöver. Däremot kan jag själv aldrig vara sjuk utan att åka på en karensdag, vilket jag tycker är helt okej, så länge ingen grupp eller enskild försöker göra allt för att fuska bort sin. Faktum är att jag förespråkar två karensdagar för att få bort en del av korttidsfrånvaron. Allt jag kräver är rättvisa och som det ser ut idag är en karensdag vid vård av sjukt barn den enda lösningen jag ser på ett problem som det i mina ögon talas allt för lite om.

Av Mattias Landgren 06 nov 2005 22:43