Glasnost kommer till Mellanöstern

Vilka som än planerade mordet på Rafik Hariri, den sunnimuslimske libanesiske miljardären och politikern som hävdat Libanons självständighet gentemot Syrien och som mördades i en självmordsattack den 14 februari - med någon FN-utredning hade de inte räknat. Och varför skulle de göra det? Libanon, och speciellt Beirut, har varit favoritlekplats för många av världens mest aktiva underrättelsetjänster i årtionden. Precis som i Berlin under det kalla krigets dagar har israeliska Mossad, syrisk säkerhetstjänst, iranska revolutionsgardister och diverse palestinska oppositionsgrupper använt Beirut som bakgård för att ostört göra upp räkningen med varandra. Själva dådet var inte heller någon engångsföreteelse. Över ett dussin prominenta antisyriska libaneser har mördats i olika attentat både före och efter Haririmordet. Så varför denna oförväntade ändring i spelreglerna?

Vad som gjorde Hariri så speciell var att han lyckades förena människor från olika religiösa grupper i det libanesiska samhället - framför allt kristna, sunnimuslimer och druser - kring iden om ett fritt, självständigt och blomstrande Libanon. Demonstranterna på Beiruts gator, uppmuntrade av FN-resolution 1559 som kräver Syriens tillbakadragande från Libanon, gav inte upp och begärde att få veta sanningen.Trots allt detta hade nog aldrig någon FN-utredning tillsatts om inte USA haft intresse av att sätta press på Syrien, eftersom både materiel, vapen och antiamerikanska rekryter från hela arabvärlden antas strömma över den långa gränsen mellan Syrien och Irak.

FN-utredningens interimrapport, som överlämnades av den tyske åklagaren Detlev Mehlis till Kofi Annan på torsdagen den 20 oktober, drar den inte helt oväntade slutsatsen att mordet inte kunnat utföras utan att de libanesiska och syriska säkerhetstjänsterna och högt uppsatta politiker i båda länderna vetat om det läs den fullständiga versionen på Länk: un.org

Men Haririrapportens betydelse sträcker sig längre än dess försök att klara upp själva mordet. Den visar på en trend av ökade internationella krav på transparens, demokrati och ett fungerande rättssystem i Mellanöstern. Saddam Hussein står inför rätta, anklagad för brott mot mänskligheten i en irakisk domstol i Baghdad. Muren/säkerhetsbarriären som Israel bygger längs med och på Västbanken diskuterades av den internationella domstolen i Haag. Den israeliska Högsta Domstolen, pressad av organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, har i en rad beslut fastställt att den israeliska armens användande av palestinska civila som "mänskliga sköldar" eller ens för att varna grannar om en förestående attack är olagligt. Armen och säkerhetstjänsterna, som länge opererade helt enligt eget godtycke, får långsamt vänja sig vid att också de måste avlägga räkenskap och att även enskilda officerares handlingar kan få obehagliga konsekvenser i vissa europeiska länder. Nyligen avstod en israelisk före detta general från att stiga av planet i London, eftersom han anklagats i en brittisk domstol för att ha deltagit i en bombning av Gaza där många palestinska barn dödades. Processen mot Sharon i Belgien för några år sedan angående hans inblandning i Sabra och Shatilamassakern i Libanon är ett annat exempel. Och även om varken några israeliska eller syriska militärer någonsin kommer att ställas inför rätta, så sänder rapporten ett synnerligen tydligt meddelande till regionen: era handlingar kommer att granskas och detaljerna publiceras. Säkerhetstjänsterna och militären åtnjuter inte längre fullständig immunitet.

Vad får då Hariri-rapporten för konsekvenser? Tills vidare endast en fortsatt utredning av libanesiska myndigheter med FN-assistens, förhoppningsvis med mer samarbetsvilliga syriska myndigheter. USAs krav på ökad press på diktatorn Assad att efterfölja internationella överenskommelser och att respektera mänskliga rättigheter är också välgrundade. Men några bomber på Damaskus behövs inte, tack så mycket. Vad Libanon och hela Mellanöstern behöver är fler demonstrerande Beirutbor, fler Detlev Mehlis, ett fungerande, starkt FN och en trovärdig, effektiv internationell domstol i Haag. Ironin är ju också att kravet på transparens och demokrati har en tendens att komma tillbaka som en boomerang....eller hur var det nu igen med Guantanamo, president Bush?

Av Anna Veeder 24 okt 2005 14:05