Om att kräkas på varandra

Anna har skrivit en text som handlar om hur totalt osexiga män är som är hemma med små barn.
Speciellt de lattedrickande papporna som "sitter på varenda fik med sina nyfödda bylten i barnvagnar och i påsar på magen…"

Hon menar troligtvis att vara rolig och det finns säkert någon som garvar högt åt hennes texter, men just idag kan jag tänka mig i varje fall några som känner sig mer eller mindre obekväma.

Exempelvis den kaffedrickande pappan, som just tagit barnvagnen ut på sin dagliga promenad till stamcaféet runt hörnet. Han har precis beställt en café latte och satt sig till ro i sitt stamhörn med en uppslagen Aftonbladet framför sig. Han tar en tugga på ostfrallan och efter en stunds bläddrande landar hans blick slutligen på Ekelunds rubrik: "Jag vill kräkas på alla lattepappor."
Han tittar sig omkring. Jodå, där borta i hörnet sitter ännu en pappa med barnvagnen tryggt inkörd mellan några stolar. Även han dricker en latte och tuggar på en ostfralla. Deras ögon möts. Båda tittar generat ner i bordet igen. Han fortsätter att läsa. Oj, oj, oj, han är tydligen inte bara någon att kräkas på, får han det serverat av Anna, han är även totalt osexig.

En snygg servitris ropar ut att hans latte är klar. Han vågar knappast gå och hämta den. Han fortsätter att läsa Annas kolumn: "Ledsen killar, men ni ångar inte direkt av manlighet" skriver hon vidare. Han ser framför sig hur han som en ångande häst skulle har maskulin sex med Anna Ekelund för att i nästa tankesteg fråga sig om han verkligen vill. Han surplar vidare på sitt kaffe. Den andra mannen har lämnat lokalen med halva sin kaffe kvar i koppen.

Att skriva dräpande antifeministiska texter - gärna om sex - gärna om manligt och kvinnligt, är säkert något Annas chefer på Aftonbladet förväntar sig av henne. Den antifemistiska opinionen applåderar henne, medan hon upprör och irriterar andra.

Det är säkert inte lätt att spotta ur sig texter som sticker ut och rör om. Det kanske är den pressen hon pratar om när hon jämför skrivandet med att hora. I en text på Sourze kallar hon nämligen Charlotta Flinkenberg för mediehora. Jag tycker den rubriken passar ganska bra in på henne också, men det kanske är något att vara stolt över?

För den delen ska sägas att killar med barn visst kan vara sexiga. Inte alla förstås, vissa är inte ens sexiga utan barn. Och killars ömhet och omsorg inför sitt barn ÄR attraktivt. Så länge de inte pratar babyspråk med alla förstås.

Varför är det så viktigt att människor alltid ska gå omkring och vara så himla sexiga, snygga och kåta förresten? Man hinner ju ändå inte sätta på alla!

Om Anna föredrar en ångande hunk framför en barnledig pappa är det kanske bara att föredra…

Av Anna Drangel 14 okt 2005 13:14