Om Irak, om terrorism och om demokrati

I jakten efter terrorister anföll USA Irak. Irak hade utvecklat massförstörelsevapen och Saddam Hussein hade samröre med al Qaida, sa Bush. Och Blair som hade fått se bevisen satte sin heder på att det förhöll sig så. Så man bekrigade Irak och störtade Saddam. Några tusen amerikanska soldater stupade och några hundra tusen araber strök med.
Visserligen fann man inga massförstörelsevapen och inte heller någon koppling till al Qaida. Men Saddam var en ondskefull diktator så kriget var ändå bra och rättfärdigt.
Man införde demokrati, lät det slagna irakiska folket rösta på medlöpare. Man säkrade oljeleveranser och gjorde världen tryggare. För Saddam Hussein hade när som helst kunnat anfalla oss som Blair sa.

Men trots den ärofulla, televiserade segern verkar inte motståndet ha lagt sig. Irakierna verkar inte befriade, inte lyckliga över att ha inlemmats i demokratin, i den västerländska världen. Dom skjuter, spränger och har sig.
Och inte bara i Irak. Också Madrid och London har utsatts för attentat. Det har spridits en rädsla i väst för dessa hänsynslösa terrorister. De skyr ju inga medel, de spränger ju till och med sig själva. Vi måste skydda oss. Därför tillsätts utredningar. Man tar reda på deras ålder, etnicitet, psykisk status, ideologi, samhällsklass, ekonomi, religion. Och man förmedlar en bild av vilseledda ungdomar, besatta av ett ondskefullt fundamentalistiskt hat.
För dessa terrorister har ingen koppling till kriget i Irak och inte heller förtrycket av palestinier. I stället förhåller det sig så att dom hatar våra värden och dom hatar vår demokrati, sa Blair. Han sa också att vi skall akta oss för att lyssna på de förvridna argument de framför.

Men demokrati kräver yttrandefrihet och att makthavare talar sanning och att de ställs till ansvar för sina lögner. Den kräver öppen dialog med sina motståndare och inte tystnad som Bush iakttog när Saddam innan kriget, man mot man, ville bemöta hans anklagelser om massförstörelsevapen. En demokrati som stryper debatten, tabubelägger uppfattningar, övervakar sina medborgare är inte värd att sprida. Inte heller är de värden som västerlandet står för, mycket att hänga i julgran. Dom verkar inte ha gjort västerlänningarna särskilt lyckliga. I stället har vår livsstil lett till att djurarter förintats, luften förorenats och klimatet förändrats.

Västerlandet har tidigare spridit sina värderingar över planeten. Genom korstågen, genom kolonialismen, genom erövringrarna av Amerika och utplånandet av urinvånarna. Denna spridning av de västerländska värdena har skett med våld och med nästan ofattbara grymheter. Men västerlänningarna har ändå varit övertygade om sin egen godhet och motståndarnas ondska och mindre värde. Således inlemmas den nuvarande annekteringen av Irak och Afghanistan som framdrivits av lögnaren Bush och den ohederlige Blair väl i en tradition av orättfärdiga övergrepp på andra kulturer som skett i diffusa ideologiers namn.

Av Jan Wiberg 05 okt 2005 21:09