Sveriges muslimer kan ta luften ur fatwan

Den så kallade "Fatwan" mot Runar Søgaard bör väcka oro inte bara hos svenska folket i allmänhet , utan också i synnerhet hos Sveriges ovanligt passiva muslimer. Under de senaste dagarna har tidningen Expressen redovisat faran och riskerna för att fatwan kan komma att verkställas, men rapporteringen tycks sakna en viktig ingrediens, nämligen svenska muslimers reaktioner på fatwan. Istället har man fått en kommentar från en svensk expert, den så kallade "islamologen" Jan Hjärpe som uppmanar Runar att ta hotet på allvar. Var finns ni alla hederliga muslimer i Sverige? Varför höjer ni inte era röster? Om 200 av er gick ut på Sergels Torg och manifesterade mot hotet skulle Imamen som utlyste fatwan kanske börja begripa att hans makt inte kan sträcka sig hit till en EU demokrati. De så kallade fanatikerna skulle också börja begripa att ni, Sveriges muslimer inte godkänner hot om våld i Islams namn! Men ack vad ni tycks vara fega. Var finns "staken" i er?

Trots min irländska uppfostran under vilken jag blev kristen är jag ändå född muslim. Jag har ett muslimskt förnamn som jag bytte ut när jag döptes till kristen, men jag har under alla mina 59 år på denna jord, haft den största respekt och beundran för den stora religionen i vilken jag föddes - en religion som utövats av mina förfäder och av hela min stora familj än i dag. Jag är det enda undantaget i hela den stora Butt familjen i Storbritannien som är kristen. Omständigheterna kring mitt religionsbyte är en lång och invecklad historia som i korta drag går ut på att mina föräldrar skickade mig vid blott sex års ålder till en internatskola där jag inom loppet av en kort tid glömde av min religion och mitt modersmål och blev påverkad av min barndomsmiljö såtillvida att jag blev renodlad irländare! Mina föräldrar biktade sig för sina misstag och jag blev "förlåten" och idag accepterar hela min familj att jag, på grund av omständigheter under barndomen, inte är muslim. Men med en livstidserfarenhet av en stor familj av muslimer, däribland en hel del ganska djupt troende syskon och kusiner, har jag knappast kunnat undvika att lära känna denna stora mäktiga religion och dess djupa intriger något bättre än de flesta icke muslimer. Varje gång jag åker till min föräldrahem kliver jag in i denna världen som för oss svenskar är så främmande.

Jag har lärt mig följande: Islam är en oerhört fin religion. Den är tolerant och ödmjuk. De problem som vi läser om hedersmord, kvinnoförtryck m.m. har inte någonting med Islam och dess lärdom att göra utan är samhällsproblem som skapas av analfabetism och stora klyftor i den sociala infrastruktur i många av den tredjevärldens länder. Många av våra invandrare i Sverige är personer som flyttat hit just på grund av socialt förtryck och om det finns några som bör höja sina röster när man hör talas om en fatwa mot en person i ett demokrati som Sverige så är det onekligen dessa invandrare av islamiskt ursprung. De som har bott i Sverige och fått smaka av demokratin bör kunna visa sin avsky för en fatwa som utlystes av en Imam lång borta i Jordanien! Men det är sällan att vi ser Sveriges muslimer i demonstationer eller manifestationer mot våld eller hot om våld som kommer ifrån Islamiska ledare i länder långt borta på andra sidan jorden! Många är rädda därför att de minns hur förtrycket tvingade dem ut ur sina hemländer och de vill helst hålla tyst och inte låta saken angå dem. Men de är bedrövade över saken - de vågar bara inte visa det offentligt.

När det gäller Runar kan vi vara överens om att uttalandet som orsakat denna fatwa var minst sagt ogenomtänkt. Men jag känner Runar och jag vet hur han fungerar som kristen. Jag är övertygad om att han inte menade att förolämpa den islamska religionen utan han talade om profeten Mohammed ungefär som om någon kritisk muslim eller hindu skulle kunna tala om Jesus Kristus. Att äldre män gifte sig med yngre flickor var ett ganska vanligt fenomen under Mohammeds livstid - samma gäller för Jesus Kristus livstid. Felet som Runar gjorde var att han utan att riktigt tänka efter, kallade profeten för pedofil. En Pedofil är en person som har oönskad sex med minderåriga, men vad Runar kanske borde ha kollat är hur det egentligen låg till för 500 år sedan. Då tog ofta en äldre man, yngre flickor som hustrur men inte för att ha sex med dem utan för att slussa in dem i sin familj där de växte upp och blev en del av det sociala skyddsnätet som fanns då. Till exempel; en man som gav bort sin unga dotter till en äldre aristokrat gjorde det för att han visste att flickan skulle få ett bättre liv. Det handlade inte alls om sex med minderåriga såsom Runars felaktiga påstående gjorde gällande. Mohammed var ingen pedofil. Han var en mycket respekterad person i sin omgivning och att bli "gift" med honom var på den tiden en stor ära för en flicka och hennes familj. Så fungerade världen på den tiden.

Men i dag, trots att världen fungerar annorlunda finns det ändå fanatiker inom Islam som fortfarande lever i den sociala världen som fanns för 500 år sedan. Ett bra exempel på detta är muslimernas vägran att äta griskött. Detta har sitt ursprung i att griskött var svårt att förvara i hettan i länderna i mellanöstern och det ruttnade snabbare än nötkött. Jag är övertygad om att det är därför profeten bannlyste griskött. Om han hade levt i dagens kyl- och frysvärld hade han kanske tänkt annorlunda. I förbigående vill jag nämna att när jag var sex år och gick på internatskola i Dublin minns jag hur jag fick stryk av lärarna för att jag vägrade äta griskött! Jag hade redan lärt mig inom familjen att jag inte fick äta gris, men efter ett tag blev jag hungrig och upptäckte hur gott det smakade!

Vi kan förstås acceptera och respektera att muslimer inte äter griskött. Vi kan även acceptera och respektera deras rätt till att utöva sin religion. Det står i vår grundlag att vi inte kan hindra detta. Vi måste respektera det och det gör vi. Och vi MÅSTE respektera muslimer utan att, i brist på kunskaper såsom många svenskar gör, fördöma den. Men Sverige är en demokrati och enligt våra lagar råder yttrandefrihet. Detta betyder att Runar egentligen får säga vad han vill utan att hans liv ska försättas i fara. Någon Imam i ett land långt borta äger inte rätt att sätta sig över våra svenska lagar och förordningar. Ensam är han maktlös, men när han utöver sin makt mot muslimer blir de ofta rädda - och jag är övertygad om att många av Sveriges muslimer är rädda att stå upp, träda fram och säga vad de tycker. Om de gjorde det skulle Imamernas makt över muslimer i den industrialiserad världen förminskas betydligt.

Därför har jag två budskap, ett till min gode vän Runar Søgaard och ett till Sveriges muslimer. Till Runar säger jag: Du har förolämpad Mohammed - Han var ingen pedofil - BE OM URSÄKT - det du sade var ett felaktigt påstående och du kan aldrig bli av med fatwan om du inte går ut offentligt och ber om ursäkt och tar avstånd från vad du sade. Skriv en debattartikel i Aftonbladet och låt nyheten om din artikel nå Imamen i Jordanien. Då kommer fatwan att återkallas.

Till Sveriges muslimer är mitt budskap betydligt starkare: Samla er - 100 stycken eller 200 stycken eller fler - och stå på Sergels Torg och manifestera mot denna fatwa. Visa Imamen att ni som utöver denna fina och mäktiga religion tar avstånd från hotet om våld. Om ni vågar göra detta kommer andra EU länders muslimer att följa ert exempel och Imamen kommer att begripa att det inte går att överträda en EU-medborgares mänskliga rättigheter. Luften kan komma att gå ur fatwan - det är upp till er!

Av William Butt 28 sep 2005 16:04