Promenad längs pendlarperrongen

Jag hör hur världen viskar sanningen. Sanningen som jag ser den, jag vet inte hur många som delar min syn.
Men spelar det egentligen någon roll?

Han och hon, vid sidan av mig är turister. Dem är gäster i min verklighet. Verkligheten utanför fikarummets fönster. Mannen som jobbar i bakgrunden skapar turisternas verklighet. Han är byggarbeteare.

I livet är han en del av pjäsen för mig, i turistens ögon syns bara hans verk. För mig är det han som bygger kulisserna. Framför och bakom kulisserna spelas det för turisterna.

De går vidare och ler mot varandra. Dem ser inte längre åt byggarbetaren. Varför skulle dem göra det?
Kulissmyran jobbar ju så effektivt och har redan skapat så mycket att behaga turisterna.

Se, Se så mycket vackert människa har skapat, pratar gästerna. De vet inte vad de pratar om.
Det är ju så sällan de ser en myra arbeta att de inte kan skilja på förslavat leverne och fri individ.

Myran kan se och följa turisterna. Myran ser deras steg, ser vart dem är på väg. Gästerna ser ju sällan åt myran att de inte ens när de ser den, kan stanna upp och reflektera över dess mirakulösa kreativitet, utan bara leendes går förbi.

Till skillnad från människan ser myran sanningen. Myran vet vad som behöver göras.

Denna lilla varelses kärlek gör att den, trotts hur människa behandlar den, förstår vad som behöver göras och arbetar vidare. Mänsklighetens överlevnad är beroende av myrornas styrka.

Myrornas kärlek och tålamod har ingen jämnlike, men den har en motsatts.

Trotts myrans makt och styrka väljer denna beundransvärda varelse att hjälpa parasiternas parasit att leva i tron att allt går att förändra.

Från myrans axlar försöker sedan människa skapa jämnlikhet mellan parasiternas parasit.

Beundransvärda myra, vad du gör för förundransvärda människa.

Av Staffan Jonsson 26 sep 2005 20:39