Tjej, blond, 18

Jag är tjej, blond, 18 år. Så ja, jag står mitt i skottlinjen. Jag antas nästas alltid i nästan alla sammanhang av olika personer vara smådum, lyssna på rnb-förklädd pop och vara hyfsat lätt att trampa på.

Jag är så jävla trött på att behöva hävda mig. Att en äldre man säger "Jaha du, lilla gumman, du lyssnar väl bara på Biioncei och Black Eyed Piis" och sen ser ut som en dum fisk när han frågar vart i hela världen jag fick tag på den akustiska versionen av "Stuck in a Moment". Det är fruktansvärt irriterande.

Min generation festar, dricker och pluggar som aldrig förr. Vi har alltid bråttom, men dem flesta trivs med det. Vi behöver ständigt vara i rörelse. Vi vill resa, upptäcka världen, träffa nya människor, vi vill se Paris, Milano, Bangkok. Vi vill förnya oss själva och revolutionera, kommunicera, interagera. Vi röstar. Vi HAR röster. Vi låter. Vi finns här, vi är ytliga på krogen, och seriösa i skolan.

Jag står mitt i skottlinjen. Jag är inte dum, jag lyssnar på U2, Ray Charles, Wynona Carr, Coldplay, Metallica, Pavarotti och blandar det med Eminem. Och jag är fan inte lätt att trampa på.

Av Cim Efraimsson 06 sep 2005 00:08