Kapitalismen måste moderniseras

Vi lever idag i ett samhällssystem där lösningen på de flesta problem tycks vara mer arbete och mindre arbetslöshet. Det skrämmande är att vi sedan nåt sekel tillbaka glömt bort varför vi arbetar. Arbetet har främst blivit en ekonomisk term och en grundpelare för rättvisa och jämlikhet.

Har du någon gång frågat dig själv vad ditt och andras arbete egentligen går ut på? Det första man kanske tänker på är att man måste försörja sig och kanske få råd till lite nöjen. Ur en rent samhällsekonomisk synvinkel så skulle vårt samhälle kollapsa om alltför många blev arbetslösa och arbetande måste försörja icke-arbetande. Många arbeten är dessutom en livsviktig nödvändighet för att få vårt samhälle att fungera. Många arbeten är alltså helt nödvändiga, men när vi nu lyckats säkra de basala samhällsbehoven och dessutom fått lite företag som producerar prylar som enbart är till för nöjes skull, hur ska vi då gå vidare?

Vad som behövs förbättras i dagens samhälle är de allra flesta djupt eniga om. Skolan, sjukvården, rättssäkerheten och bostadssituationen är några av de största exempel på vad som måste bli bättre. Även om man vill privatisera dessa instanser så kan ingen förneka att det går åt lite skattepengar ändå till det. Skattepengarna är tänkta att få in genom ökat företagande. I praktiken kan det innebära att företag som producerar popcornmaskiner eller spel till mobiltelefoner ska lösa problemen inom sjukvården. Tänker man över detta så kan man omöjligt komma fram till att det är något annat än vansinne. Produkter som inte behövs ska se till att tjänster som är oerhört viktiga kan skapas. Än värre är att det trots allt handlar om pengar som redan finns och skulle kunna omfördelas direkt till sjukvården, utan att gå omvägen via popcornmaskiner. Dessvärre blir girigheten ett hinder och istället för att betala en massa skatt direkt till staten, vill man hellre kunna konsumera en massa onödiga produkter, som på sin höjd ger en tillfällig stund av lycka, som är beskattade och därmed bidra till en förbättrad sjukvård exempelvis.

Dessa onödiga produkter skapar givetvis arbete samtidigt som det ger nöje åt en priviligerad del av befolkningen. I praktiken kan det innebära att en arbetslös tvingas arbeta för att montera popcornmaskiner för att kunna försörja sig själv genom att producera produkter han själv inte har råd med, men som en rikare grupp i samhället har råd att lägga pengar på.

Vill man istället helt privatisera dessa instanser så innebär det ändå att folk måste skaffa sig pseudojobb som inte fyller någon egentlig samhällsfunktion, för att kunna ha råd med att få en värdig sjukvård.

Kontentan blir ett samhällssystem som är svårt att särskilja från slaveri. För många kan arbetet innebära ett tvingat sätt att försörja sig på, trots att pengarna och resurserna redan finns i samhället, men går omvägar i pengaflödet på så vis att det gynnar vissa människor på andra människors bekostnad.

Givetvis fyller en del produktion viktiga uppgifter och funktioner i samhället, men man kan inte förneka att många produkter är inte till någon som helst nytta, utan många gånger istället kommer oss till skada genom fara för miljö och vår egen hälsa. Sådana produkter kan dessutom generera stora summor pengar och belönas alltså av vårt nuvarnade ekonomiska system.

De kapitalistiska hörnstenarna lades i en tid då man troligen inte kunde föreställa sig att naturresurser skulle riskera ta slut eller att produktionen skulle utgöra stora hot för miljön. Man kunde troligen inte ens i sin vildaste fantasi kunna tänka sig att produktionen och därmed konsumtionen skulle accelerera så mycket att vår konsumtion skulle kunna bli en allvarlig risk för vår egen fysiska och psykiska hälsa. Avsikten med ett kapitalistiskt system baserat på utbud och efterfrågan hade med största sannolikhet som syfte att tillgodo se människors behov av tjänster och produkter. Avsikten var förhoppningsvis inte att förslava dem i produktion bara för att upprätthålla ett ekonomiskt ogenomtänkt system som bygger på en ökad produktion och konsumtion för varje år för att gå ihop och där arbetet endast är till för att fylla ett ekonomiskt syfte och ingen samhällsfunktion.

Dagens kapitalism har utvecklats till en tanklös kamikaze-kapitalism som likt en alltmer trimmad moppe kör allt snabbare och snabbare tills maskineriet inte längre håller och börjar falla isär. Kanske är de höga sjukskrivningarna ett första varningstecken. Att försöka få in alla i arbete igen utan att förändra dagens situation riskerar att orsaka en ännu större kollaps.

Skulle lösningen på de flesta av våra problem vara mer arbete så borde man fråga sig varför kommunistiska stater med nästan full sysselsättning ändå hade rätt usel ekonomi? Svaret för de flesta är givet; det var ett dåligt politiskt och ekonomiskt system. Detta svar borde väcka tanken att det kanske inte är mer arbete vi behöver, utan ett mer genomtänkt system. Med en ny form av kaptialism och ett ekonomiskt system med ännu mer baktanke så kanske vi till och med kan jobba ännu mindre och samtidigt få ännu bättre välstånd. De flesta av oss som har byggt någonting, vare sig det är lego, Ikea-bokhylla eller ett hus, vet att man kan spara en hel del tid och arbete genom att noggrannt begrunda och tänka över ritningarna/instruktionerna först. På samma sätt fungerar ekonomi och politik. Gör vi en bra och genomtänkt ritning först och tänker efter vad det är vi behöver producera och hur man bäst stimulerar dessa områden och tänker efter vilka jobb som inte fyller någon funktion så kan vi rationalisera och effektivisera vårt system så att vi alla kan dela på det arbete som verkligen behövs och gör oss nytta, samtidigt som vi får förbättrad välfärd och mer fritid till att göra vad vi vill, t.ex. producera onödiga produkter. För att ha arbetstvång på produktion av lyxprodukter som de arbetande oftast inte ens själva har råd med, finns det väl ingen som helst logik bakom?

Kapitalismen behöver inte avskaffas för den skull, men det är hög tid att se över den och anpassa den till moderna tider.

Lyssna på vad en av kapitalismens mest betydelsefulla personer själv sa:

"Köpmännen utgör en klass av människor vilkas intresse aldrig exakt sammanfaller med allmänhetens och som vanligen har ett intresse av att föra allmänheten bakom ljuset och till och med förtrycka den."
- Adam Smith

Av Tobias Jeppsson 04 sep 2005 17:58