Vem har invandrarbakgrund?

DN citerar den 1/9 en invandrare som tror att hudfärgen avgör chansen att få jobb och därför välkomnar professor Masoud Kamalis förslag om företräde vid likvärdiga meriter för de med invandrarbakgrund.

Men vad är "invandrarbakgrund“?

Det samma som “andragenerationsinvandrare“?

Det begreppet kritiseras ofta med frågan “vad menar du med svensk"?

Ofta framhålls då att invandrare endast är den som är född utomlands.

Vilket rent definitionsmässigt är riktigt.

Om hudfärg avgör vem som har “invandrarbakgrund", så kan ens släkt ha levt i vårt land i generationer och ändå räknas som “invandrare".

Så hur skall vi ha det?

Är en invandrare en utlandsfödd person eller skall vi gå på hudfärg?

Hur mäter man hudfärg?

Jag tycker inte att en turk är mindre ljushyad än t ex många tyskar eller svenskar.

Menar man egentligen “nationellt ursprung", när man påstår att hudfärg avgör chansen att få jobb?

Eller menar man klädsel, språk, dialekt?

Alltså “kulturell bakgrund"?

Ibland träffar man adopterade med mörk hy som klär sig och beter sig och låter så svenska, att man inte tänker på deras hudfärg. Och ofta då i halvhöga befattningar inom affärsvärlden.

Är “invandrarbakgrund" detsamma som icke-svensk kulturell bakgrund?

Skall människor med sådan bakgrund automatiskt ges företräde vid likvärdiga meriter?

Men tysk kulturell bakgrund då?

Eller finsk?

Eller norsk?

Hur pass stor skillnad mot svensk kultur skall råda innan det kan anses som ett handikapp?

Var drar man den geografiska gränsen? ‘

Söder om alperna?

Söder om Medelhavet?

Jag antar att man tänker ge människor tillhörande underrepresenterade grupper företräde. Alltså inte gå strikt efter hudfärg, eftersom det är omöjligt. Eller misstar jag mig? Skall hudfärg trots allt vara avgörande?

Hur gör man med alla gränsfall? Görs då en individuell prövning?

Sökande talar rikssvenska, klär sig svenskt, men har en turkisk pappa. Har alltså invandrarbakgrund.

Journalisten och debattören Magnus Karaveli skriver ledare för Östgöta Correspondenten m, har skrivit en bok som hyllar en moderat nationalism som heter “Blågul framtid", och första gången jag såg honom i ett debattprogram i TV8 trodde jag att han var mer svensk än jag.

Skall denne välintegrerade person, som är född i Turkiet, och vars pappa är turk, ges företräde om han söker arbete?

Ja, hur skall kriterierna för utanförskap bestämmas?

Professor Kamalis förslag kommer att stärka uppdelningen av befolkningen i “svenskar" och “invandrare".

Integrationen kommer att ta än längre tid.

Men spelar det någon roll för professorn, som anser att alla svenskar är rasister?

Jag är säker på att regeringen redan bestämt sig och att man kommer att genomföra professor Kamalis förslag.

Argumenten för är nödtorftiga reverenser för demokratin, vilka dock inte förmår dölja, att de står sig slätt mot de frågor jag här ställt.

Det är typiskt för dåliga förslag att de motiveras med svaga argument.

Och för en diktatur att man inte bryr sig om det utan tar till vilka argument som helst, för att det vore för utmanande att inte komma med några alls.

Och den enormt fega, principlösa borgerliga oppositionen kommer inte att våga protestera.

Trots en folkmajoritets nej till förslaget.

Och opinionsinstituten kommer att ställa frågor ämnade att stödja förslaget och tidningarna och TV kommer att rapportera resultaten.

Propagandamaskineriet har börjat rulla.

Mot den har en majoritet svenskar och väldigt många invandrare ingen chans.

Att 94 procent svarar nej på Expressens webbfråga "Bör personer från segregerade områden få företräde till jobb?", betyder inget i sken-demokratiska Sverige.

Beträffande Kamalis förslag om Medborgarråd i "marginaliserade och segregerade områden", som skall fungera som ett slags folkvalda remissinstanser, så tvivlar jag på att de kommer att tillåtas företräda andra uppfattningar än de som professor Kamali, Juan Fonseca, Kurdo Baksi, Mikael Trolin och Alexandra Pascalidou företräder.

Så demokratiska lär de knappast bli. Kommer Kamalis Medborgarråd att godta folkpartiets nya linje eller kommer man att frondera med den och därmed polarisera vårt samhälle än mer?

Kamali skriver lite kryptiskt: "Vi har under de senaste åren sett att den etniska segregationen använts som politiska slagord i kampen om väljarrösterna." Kryptiskt, som sagt, men gissningsvis åsyftas folkpartiet.

Sen det här med svenska ljushyade? mentorer för mörkhyade? invandrare. Är det inte lite väl duktigt? Och tvingande? Kan riktigt se hur alla "tjusiga" besserwissers springer benen av sig efter mentorstiteln. Och de som inte vill leka, vad händer med dem? Blir de utfrusna, diskriminerade?



Länk: tinyurl.com

Länk: expressen.se

Av Michael Ståhlberg 01 sep 2005 18:54